Tusen åter tusen eldar

Ibland, eller ganska ofta, önskar jag att jag inte var jag, eller i alla fall att mitt jag var något annat.
Men just nu känns det bra, eller i alla fall helt okej. Nog är jag trött, men fina timmar som den som nästan blev hel idag (efter en pissig föreläsning) piggar upp, till och med mer än kaffet jag drack innan den där pissiga föreläsningen. Att prata är ibland precis det man (jag) behöver, fast man (jag!) inte alltid förstår det själv.

Den vanligaste ångesten just nu är den där om yrkesvalet. Gör jag rätt? Är jag bra nog? Vem vet? Kanske ger det sig med tiden, annars får jag väl utbilda om mig då. Tröttheten, den som känns som den som verkar komma efter barnafödande, kanske helt enkelt har lagt sig (att vila) en smula...

Kanske beror allt det här braiga på en liten miniatyrhund.


Chewbacca och mamma planterar

Nu ska vi på Tallbacksvägen sova och lämna detta snurriga inlägg, och jag vet att åtminstone en av oss kommer att drömma om plugg, eller nåt annat undermedvetet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0