Fröken Wallenlöv

Dagen må ha börjat lite bittert och allmänt surt, men den slutar med ett fånleende.
Eftersom vädret var toppen ville jag inte sitta inne efter min väldigt försiktiga joggingrunda, därför övertalade jag fröken Ingmar Groda att följa med på en långsam fototurne längs kanalen. Herregud vilka fina timmar det blev! Att fula Wolverhampton kan vara så trevligt! Sedan, som grädde på tårtan (nej, moset kanske det är, men fy så äckligt), träffade vi Ania som vi inte sett på år och dar! Eller ja, kanske månader och dar snarare.
Jag är för trött för att skriva, så idag får några bilder säga mer än några hundra ord.






Jag är lite nyförälskad i Wolverhampton efter idag