Fröken Wallenlöv

Snön vräker ner här utanför, det är fyra grader kallt och ääääntligen kommer vinterkänslan framsmygande, och därmed julkänslan förstås. Jag lyssnar lite på jullåtar, men Harry Potter lockar mer. Dessutom räcker det ju med att titta ut nu för att få lite känsla.
I eftermiddag är det dags för opponering på den förbenade uppsatsen. Det ska nog gå bra, för jämfört med den uppsatsen jag opponerar på är min ett mästerverk (om jag får säga det själv). Men även om jag inte bryr mig så mycket så är jag nervös, såklart...

Om en vecka (?) är det dan före dan, och även om jag inte är hemma på favoritjulgatan än så är det inte långt kvar till årets mysigaste dagar. Jag har börjat längta, och det känns skönt. Det verkar som att alla i min bekantskapskrets segar med julklapparna, undrar varför det är så... Jag är likadan, men jag är alltid ganska seg. Det ger sig säkert i veckan, även om jag kommer ha ångest ända fram till julafton.

Livet är ganska lungt nu. Det bidde ju inget hus, och även om det är trist så är det ju inte hela världen. Det är trots allt jul snart, snart.