Voj voj!

Voj voj (egen tolkning av oj oj på vårt grannspråk) vad längesen det var jag skrev! Livet snurrar på måste jag säga, väldigt fort till och med. Det är knappt jag hänger med, för att fortsätta uttrycka mig något klyschigt.

Idag var det sista dagen på skolan. Helt galet. Jag applåderade eleverna, de såg halvnöjda ut, för att det är över, för att de slipper experiment, för det svåra uppdraget som säkert inte blev som de tänkt. Jag hade kunnat göra annorlunda, men jag är ändå så nöjd.
Men snälla någon, berätta för mig hur det överhuvudtaget är möjligt att gå från att vara där ute i äventyret, till att sitta och mögla på Högskolan och bara...filosofera om hur äventyret varit?
Nej, jag ser inte alls det roliga i det!

För övrigt, för att fira allt och ingenting, var jag ute och sprang i mina nya skor idag. Eller ja, sprang och sprang... Jag gick, joggade, gick, lufsade, joggade, gick. På ett ungefär. Det var ändå bra gjort med tanke på att jag inte tagit ett lufs-jobb-steg sedan hösten 2006. Då joggade-lufsade jag ungefär tre gånger. Eller kanske fem. Innan det, den enda gången jag faktiskt sprungit ordentligt och allt det där, var i Skottland. På våren där, efter en höst med en ohygglig massa fika på Starbucks, Costa och Chocolate soup, sprang jag. Ungefär varannan dag, det gjorde att lite skum försvann.
Kanske, men bara kanske, är det dags igen.

Nu fick jag ett mail härfirån, och så börjar Män i träd.
WUHU!


(Inget fett idag, orkar inte. Klura ut de viktiga orden själva ni!)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0