I'm gonna dace for them today
Det här är nummer 100. Tydligen. Spännande!
Vad fort det har gått, jag började ju nyss med detta tidsfördriv... Jag tror bestämt det blir en vana; der är skönt att ha koll på sig själv.
Jag har vant mig så mycket vid att ha ångest att jag nästan saknar det, nu när allt känns bra.
Bra. Tryggt. Lungt. Stilla. Fantastiskt?
Det går bra nu. Kompis det går bra nu!
Vi får se hur näst vecka artar sig, om jag kan guida dem dit jag vill.
Andypandy, som får omnämnas eftersom han bor i England, har strul med sin framska flicka C. Det stärker min teori om att alla fransmän och -kvinnor är egoistiska idioter som aldrig kan behagas. Vare sig man vill eller inte.
Hör du det, O? Jag hittade någon och behövde inte vänta på dig.
A, ångrar du dig? Jag hoppas det, för jag ångrar dig! Du var bara till besvär.
Och framför allt B, håll dig borta från Flamman! Jag är inte som jag var, och tur är väl det. Jag är vuxen nu (och ingen leksak!).
Men mest till dig, farbror C, för att du faktiskt gör mig hel.
Hur klyschigt det än kan låta.
Isabella, det är väl ett vackert namn så säg? Singoalla är min favorit, men det kanske man inte kan heta.
Over and out, för hundrade gången.
