Gott (ont) och Blandat
Inspirationen är död, språket är förkylt och mitt sinne är mörkare än skogstjärn en mörk höstnatt.
Allt är ganska jobbigt och trögt just nu, dels på grund av en person jag inte orkar nämna, dels på grund av...allt annat.
Betygen verkar inte komma in men jag saknar förmågan att maila en enkel fråga.
Min handledare verkar inte oförstående att Det händer snart, trots att jag tjatat om att det är dags hela hösten, plus fyllt i lappar hit och dit till alla möjliga människor. Jag kommer säkert inte få göra praktiken i vår, pessimist som jag är.
Jag matvägrar men är konstant hungrig. Alltså; jag vill inte äta trots att jag är hungrig som vanlig. Allt är äckligt och inspiration till matlagning finns knappast.
Jag är så trött att jag håller på att...gå i ide. Jag har aldrig kännt mig så överhängande trött, så less och sömning jämt och ständigt. Det är mycket påfrestande.
Just nu är livet ganska mörkt, trots att herr C försöker muntra upp med diverse sånger och skojerier.
Jag är vårdeprimerad redan alltså. Den brukar komma i mars någon gång, nu är den alltså en månad för tidig.
Hör dessutom att Fjärilen i glaskupan gått up nu, men självklart inte i Falun... Hade vi däremot i Örebro hade vi kunnat sett den NU om vi velat. Eller ikväll i alla fall.
Livet suger verkligen.
Det enda någorlunda småljusa i tillvaron är att C ska bli farbror i sommar.
På riktigt, alltså.
Grattis, vi har väntat!
Allt är ganska jobbigt och trögt just nu, dels på grund av en person jag inte orkar nämna, dels på grund av...allt annat.
Betygen verkar inte komma in men jag saknar förmågan att maila en enkel fråga.
Min handledare verkar inte oförstående att Det händer snart, trots att jag tjatat om att det är dags hela hösten, plus fyllt i lappar hit och dit till alla möjliga människor. Jag kommer säkert inte få göra praktiken i vår, pessimist som jag är.
Jag matvägrar men är konstant hungrig. Alltså; jag vill inte äta trots att jag är hungrig som vanlig. Allt är äckligt och inspiration till matlagning finns knappast.
Jag är så trött att jag håller på att...gå i ide. Jag har aldrig kännt mig så överhängande trött, så less och sömning jämt och ständigt. Det är mycket påfrestande.
Just nu är livet ganska mörkt, trots att herr C försöker muntra upp med diverse sånger och skojerier.
Jag är vårdeprimerad redan alltså. Den brukar komma i mars någon gång, nu är den alltså en månad för tidig.
Hör dessutom att Fjärilen i glaskupan gått up nu, men självklart inte i Falun... Hade vi däremot i Örebro hade vi kunnat sett den NU om vi velat. Eller ikväll i alla fall.
Livet suger verkligen.
Det enda någorlunda småljusa i tillvaron är att C ska bli farbror i sommar.
På riktigt, alltså.
Grattis, vi har väntat!
Kommentarer
Trackback
