Fröken Wallenlöv

Jag pratade med en av mina herrar nu ikväll, för inte alls så länge sen; han meddelade det jag väntat så på - Han ska vidare! Till farbror hjärnskrynklare som ska testa om han är the right man för the job. Och det är han, det vet jag. Vi vet det!
Jag kom då på, eller vi tillsammans, att vi har känt varandra i över tio år. Hujedamej!

Och så.
De två herrarna. En betyder mer än den andre, på sitt eget lilla vis. Det blir så när det blir en romans mellan två unga tonåringar, som lyckas hålla fast vid varandra.
Jag kan inte göra dem rättvisa, precis som jag inte kunde med de två flickorna, jag kommer glömma något, men det här är mina pojkar.
De träffade varandra för längesen, många år innan jag gjorde deras bekantskaper. De var som ler och långhalm på säkerligen mer än en skolresa, en skolresa som duktigt dokumenterades av Gunnargubben. Just den filmen ligger på i alla fall min topp-tio-lista!
Som ni förstr visste jag inte vilka de här två herrarna var, jag bodde på andra sidan stan på den tiden, tillsammans med fröken P.
Men, för tio år sedan, då fem små barn (och självklart en hel drös andra osnutna ungar) började ta lektioner på den ena av de sjunkade skolorna, träffade jag dem. Först var de bara i periferin, men efterhand blev det vi. Pojken med piggarna och pojken med migränen, och så tjejerna! Vi var ett oslagbart popcorn-och-film-på-fredagarna-team. Ingen alkohol, den kom in först senare, väluppfostrade och may I add smarta som vi var. En stark, men samtidigt sval eftersom vi var så olika, vänskap växte fram. Tonårsflickor med diverse bekymmer delar inte gärna med sig hursomhelst till tonårspojkar med sina diverse bekymmer, eftersom som vi alla vet är lite olika. Men vi tyckte om att vara med varandra!
Så slutade vi den ena skolan, och fyra av oss flyttade bara ett stenkast, medan den femte ville utbilda sig till professionell (?) skogsmulle. Och någonstans där blev jag kär. För allra första gången. I just det, stronge herr R! Det var the story of my life visade det sig sedan; det var ett ungt förhållande på distans. Men väluppfostrad som pojken var flyttade han hem till skogen, och oj vad många cykelturer och julkalendrar det blev!
Ett år senare, ungefär, en nyårsafton, slog kärlekn till för den andre pojken. Dock på nära håll, fröken J besvarade såklart känslorna och de blev det nya ler och långhalm.
Vi växte ihop, blev lite vuxnare. Runt frihetsdagen, 18!, festade vi till i en somrig stuga, och min herr R kräktes våldsamt utan att minnas. Herr S insåg att han ofta fick en hög topp och sedan en djup bott på villan, något som verkligen syntes på den glada studentaftonen, en mycket minnesvärd kväll!
Sedan, ännu en splittring. Två flyttade till ett Köping, en for till en stor ö, en över Atlanten och en stannade och blev militär.
Mycket hann hända, en kärlek tog slut, en fortsatte och livet i skogen gick trots allt vidare.
Kärlekar kom och gick, länder och städer kom och gick, men vänskapen bestod, med båda herrarna.

Nu är vi framme vid nutid. Jag har missat mycket i våra tillsammansliv, men jag tror jag täckt det bästa. En herre är snart klar ingenjör, datatekniker, och en ska snart börja sin riktiga bana, den som beskyddare av mig, av hela samhället faktiskt!
En har ett nytt blont yrväder (som jag inte träffat än, skäms på oss!), en är nybliven singel, för första gången i sitt vuxan liv. En är kvar i en annan del av Köping, en vet inte var han har rötterna än, just nu misstänker jag att han hjärta är i krokarna av le moulin rouge, hos sin fröken L.
Båda ligger mig så varmt om hjärtat, en hetsig och pratar-utan-att-tänka, och en så snäll att jag bara vill behålla honom och ge bort honom!
Jag struntar blankt i om de tycker att jag är fysiskt tilldragande eller inte, jag älskar dem av hela mitt hjärta!
Here's my boys!

Sa jag att de älskar varandra också?

  Him and me and him 

Den här bjuder jag på!