Det hit man kommer när man kommer hem
En liten farbror ringde till oss idag, mitt under ett som vanligt ganska långt och babbligt telefonsamtal med mamma, jag vet inte riktigt vem hann var eller vad han ringde ifrån, men glad blev jag!
Så här var det:
Igår började till råga på allt vår tlefon krångla. Om man ringde hem till oss, familjen Fredin-Wallenlöv, som det ju så lämpligt står på dörren, hamnade man ingestans, tror jag i alla fall. Vår telefon var bortkopplad, och istället ringde folk som inte alls ville prata med oss hem till oss. Vi hade med andra ord lyckats få ett annat nummer. Nog för att jag gärna snor internet när tillfälle ges, men detta tog liksom det berömda priset. Efter lite felanmälnongar och annat bus till Telia kom de fram till att det hade blivit ett kopplingfel (nähä?!) och att det skulle vara utrett och fixat den 18e. På fredag alltså. Mycket mycket trevligt... Och nåt internet hade vi alltså fortfarande inte.
Men så för någon timme sedan ringde alltså en farbro och frågade om han hamnat hemma hos Fredin?
"Jaaa!" tjöt jag till överlyckligt, och han förklarade att "Ja men vad bra då fungerar ju telefonen igen!" sedan lade han till, utan någonsomhelst förvarning att "bredbandet ser också ut att fungera."
Jag fick som ni nu kan förstå en smärre chock och halkade mig in i spelrummet (det är omdöpt till det efter Playstationets intågand ei vårt liv, snart kan det döpas om till sångrummet också, beroende på om vi tar oss för att köpa något mer billigt SjungStjärna) där jag alltså såg att ALLA lampor på modemet lyste och blinkade som ett minder tivioli.
Fullkomlig lycka. Det är hit man kommer när man kommer hem.
Så. Nu sitter jag här vid herr Cs vita lilla hp och skriver av mig lite lycka, eftersom jag fär tillfället inte har någon att dela den med. Det är slut på alla telefonsamtal till Cs jobb eftersom att han nu fått en anställd, en under sig som det så skojfriskt heter, och då tycker inte jag att det passar sig att lilla damen ringer och stör om småsaker stup i kvarten.
Än så länge har jag kollat mailen gånger två, kollat banken gånger två, flummat på facebook och läst lite bloggar, som ju blivit lite bortglömda i de senaste månadernas effektivsurfande.
Nu till lite småsaker:
Fröken CK och syster JoJo uppsakattade min enkla mat igår, med tillhörande skumt bröd. Så mycket att de tog recepten. Detta kan bli en vana. Fest hos CK, mat hos mig och häng hos JoJo ? Det har i alla fall börjat bra med spontan fest efter mycket skönsång i lördags (oh vilket party!) och mat hos mig alltså innan Bettan igår. På fredag kan det blir filmkväll hos JoJo, där jag ännu inte varit och inspekterat, men inget är beslutat ännu. Det blir ingen bio i alla fall då alla är extremt fattiga för tillfället.
Utom jag; för jag har både telefon och internet nu.
Så ring om du vill, kanske får du ett svar!
Snart börjar skolan igen, jag längtar byxorna av mig; att bara gå hemma är kanske det tråkigaste som finns. Jag håller på att fundera ut effektiva sätt att ta livet av mig... Men snart är det dags! Det ska bli sjukt spännande, det känns som att det här är den värdaste terminen hittills.
En sak är säker; när jag blir lärare ska jag ALLTID kunna ha en bra förklaring på varför jag sätter ett visst betyg. Inte bara säga "jag tycker så". Elever/studenter ska alltid få en relevant och någorlunda genomtänkt förklaring helt enkelt.
(Men jag antar och förmodar att han helt enkelt inte gillar det sätt jag skriver på och vad jag skriver, även om det gav mig ett VG av en professor i litteraturvetenskap. Men det är, såklart, en helt annan historia.)
Jag ska i alla fall ge järnet på tentan. Jag pluggar till och med till den, och förbereder intressanta analyser. Det kanske jag inte kommer få någonting för, men det tar mig i alla fall till ett G och det är faktiskt gott nog.
Nej. Här kan jag ju inte sitta hela dagen för sjutton gubbar! Jag måste ner på Apoteket och fixa lite hälsokostknark, om man säger så.
Tjingeling och tjosan sa!
För övrigt är det spännande med nya bekantskaper på älder dar, även om de gamla från ungdomens sorglösa tid är fantastiska!
Så här var det:
Igår började till råga på allt vår tlefon krångla. Om man ringde hem till oss, familjen Fredin-Wallenlöv, som det ju så lämpligt står på dörren, hamnade man ingestans, tror jag i alla fall. Vår telefon var bortkopplad, och istället ringde folk som inte alls ville prata med oss hem till oss. Vi hade med andra ord lyckats få ett annat nummer. Nog för att jag gärna snor internet när tillfälle ges, men detta tog liksom det berömda priset. Efter lite felanmälnongar och annat bus till Telia kom de fram till att det hade blivit ett kopplingfel (nähä?!) och att det skulle vara utrett och fixat den 18e. På fredag alltså. Mycket mycket trevligt... Och nåt internet hade vi alltså fortfarande inte.
Men så för någon timme sedan ringde alltså en farbro och frågade om han hamnat hemma hos Fredin?
"Jaaa!" tjöt jag till överlyckligt, och han förklarade att "Ja men vad bra då fungerar ju telefonen igen!" sedan lade han till, utan någonsomhelst förvarning att "bredbandet ser också ut att fungera."
Jag fick som ni nu kan förstå en smärre chock och halkade mig in i spelrummet (det är omdöpt till det efter Playstationets intågand ei vårt liv, snart kan det döpas om till sångrummet också, beroende på om vi tar oss för att köpa något mer billigt SjungStjärna) där jag alltså såg att ALLA lampor på modemet lyste och blinkade som ett minder tivioli.
Fullkomlig lycka. Det är hit man kommer när man kommer hem.
Så. Nu sitter jag här vid herr Cs vita lilla hp och skriver av mig lite lycka, eftersom jag fär tillfället inte har någon att dela den med. Det är slut på alla telefonsamtal till Cs jobb eftersom att han nu fått en anställd, en under sig som det så skojfriskt heter, och då tycker inte jag att det passar sig att lilla damen ringer och stör om småsaker stup i kvarten.
Än så länge har jag kollat mailen gånger två, kollat banken gånger två, flummat på facebook och läst lite bloggar, som ju blivit lite bortglömda i de senaste månadernas effektivsurfande.
Nu till lite småsaker:
Fröken CK och syster JoJo uppsakattade min enkla mat igår, med tillhörande skumt bröd. Så mycket att de tog recepten. Detta kan bli en vana. Fest hos CK, mat hos mig och häng hos JoJo ? Det har i alla fall börjat bra med spontan fest efter mycket skönsång i lördags (oh vilket party!) och mat hos mig alltså innan Bettan igår. På fredag kan det blir filmkväll hos JoJo, där jag ännu inte varit och inspekterat, men inget är beslutat ännu. Det blir ingen bio i alla fall då alla är extremt fattiga för tillfället.
Utom jag; för jag har både telefon och internet nu.
Så ring om du vill, kanske får du ett svar!
Snart börjar skolan igen, jag längtar byxorna av mig; att bara gå hemma är kanske det tråkigaste som finns. Jag håller på att fundera ut effektiva sätt att ta livet av mig... Men snart är det dags! Det ska bli sjukt spännande, det känns som att det här är den värdaste terminen hittills.
En sak är säker; när jag blir lärare ska jag ALLTID kunna ha en bra förklaring på varför jag sätter ett visst betyg. Inte bara säga "jag tycker så". Elever/studenter ska alltid få en relevant och någorlunda genomtänkt förklaring helt enkelt.
(Men jag antar och förmodar att han helt enkelt inte gillar det sätt jag skriver på och vad jag skriver, även om det gav mig ett VG av en professor i litteraturvetenskap. Men det är, såklart, en helt annan historia.)
Jag ska i alla fall ge järnet på tentan. Jag pluggar till och med till den, och förbereder intressanta analyser. Det kanske jag inte kommer få någonting för, men det tar mig i alla fall till ett G och det är faktiskt gott nog.
Nej. Här kan jag ju inte sitta hela dagen för sjutton gubbar! Jag måste ner på Apoteket och fixa lite hälsokostknark, om man säger så.
Tjingeling och tjosan sa!
För övrigt är det spännande med nya bekantskaper på älder dar, även om de gamla från ungdomens sorglösa tid är fantastiska!
Kommentarer
Trackback
