Det är visst nån som är tillbaka
Bloggen hotar med flytt, strular men ingeting händer. Just my luck att välja rätt...blogg liksom.
Inte mycket har hänt, förutom att första veckan med bara en klass är i princip över, det känns både sorgligt och skönt. Men sweet jesus vad jag kommer att sakna dem... Och vad jag längtar efter att faktiskt vara med människor som dem varje dag!
Det är alltså snart, mycket snart, dags för utvecklingssamtal, och det var inte förrän handledare A undrade som jag insåg att jag banne mig är nervös. Hua! Men, jag är väl förberedd och har lovat mig att det inte kan gå fel, hur det är går.
Mamma var här, och tur var väl det - farbror C kunde rädda hennes dator! Nu är jag bara orolig för min...
Vi åt med dalmasen och -kullan i exil, plus herr Pappa och fröken Mamma. Det var trevligt trots läskiga dessertalternativ som gjorde att vi flydde hem till kladdkaka, soffan och final av the Dansprogram. Och allas vår närking vann ju! Tjohoooo!
Det var helgen det. Söndag bjöd på några minuters fotboll och lite sol, och sista timmarna med mor i lägenheten - för den här gången.
Jag längtar till helgen. Jag har inget inbokat, förutom att en viss Avestapojke som går under ett djurnamn kommer hit och hänger, kalasar till det (antagligen) och somnar till valfri tecknad djurfilm, kanske en om djur vid havet även denna gång?
Och! Vi får inte glömma herr M! Kanske, kanske bidrog jag till hans romans, hans livs kärlek! jag gjorde i alla fall letandet lättare, och jag tackar stronge herr R för att han faktiskt ringde! Jag blig glad av andra medmänniskors kärlekar, så är det bara. Och detta gäller varesig de är mycket nära eller på stort avstånd.
Men det hoppas jag att ni redan visste.
Att stryka nytvättade, nya fina lakan gör min kväll mycket roligare. Och ett avsnitt eller två av Vänner oxå förstås.
Cheers baby! (alt. Skål utan alkohol!)
