Stora kokosdagen
Men dagen får ändå gå i kokosens tecken; kokosbar (heter det "bar" på svenska? typ som en avlång...kaka...som en sådär nutrilett, fast godis liksom) till mellanmål och kokosyoghurt till middag. Flott!
Natural born kokos
Hundtricket
Om jag hade varit med i en film, eller levt i en film, då hade jag varit med i Hundtricket, lätt. Jag kanske hade smygraggat på skapligt hete Alexander, men till slut hade jag lätt fallit för söte Linus eftersom han hade hund.
I parken brukar jag smajla mot hundarna, och jag tror allt att de ler tillbaka, i alla fall ibland. Jag brukar inte flörsta med ägarna, det faller sig ju inte så dels eftersom jag är ute och motionerar och inte ser klok ut, och dels för att jag har herr C hemma, som i och för sig inte har hund men är rätt bra ändå.
Men nu vet ni! Vill ni röva bort mig, prova hundtricket!
För övrigt är min bästa springlåt just nu introt till Dallas. Den ska helst komma alldeles i slutet av sista varvet i parken, för när jag hör den lägger jag på lite för mycket, tar i lite extra, och springer nästan så jag svimmar. (Det går nog inte fort, men efter tre varv är jag rätt trött och svimmar lätt!)
Jag är verkligen en åttiotalsälskare, det har jag märkt på senare år. Jag tar gärna över delar av klädstilen, kanske inte alla neonskrikiga och lustiga kläder, men en del av det, och det är något visst med musiken! Jag tror jag ångrar mig på frågan vem bästa kändisförebilden är, det är såklart Kitty Jutbring!
Dallas introt, anno 1980nånting
På tal om...
California Dreams, så om det var back in the days på 90-talet (men bara första säsongen!)
Popcorn = mat
En gammal kompis till mig hade en något nyare verison av big popper än mig (jag hade den gamla från 1990-talet innan svärföräldrar A&B gav oss, eller ja, mig, en ny) och hon älskade den verkligen! Hon brukade poppa en sån full och äta själv. Jag var inte sen att ta efter såklart! Innan det var popcorn mest en social grej för mig, jag skämdes nog lite för att äta det själv.Men när jag träffade fröken S, ja så hette hon, insåg jag att hey, popcorn är till för att ätas.
Sedan dess har jag stött på några fler som älskar popcorn lika mycket som jag. Fröken M och jag gjorde nöje i att se film (gärna tecknat) och äta popcorn, och nu influeras jag av bloggredaktören som också verkar digga popcorn stenhårt.
Vad vill jag säga med detta då? Tja, jag saknar min fina big popper! Kanske mer än jag saknar farbror C, för han kan jag ju i alla fall prata med.
Min första popcornsmaskin, 1990-talsvarianten
och den nuvarande, som är bra oxå men inte lika...retro
För övrigt! Såg ni kommentaren från stronge herr R (yay!); han har erbjdudit sig en matspalt här på bloggen! Det vore så roligt att jag nästan inte skulle klara av det, så roligt skulle det vara. Men vi får väl se. Om inte annat kommer han nog dyka upp med diverse mat- och träningstips (kommer ni ihåg discopassen på gymmet?) varesig jag vill det eller inte. (Men, who am I kidding? Klart jag vill!)
Popcorn, någon?
Hittat
Hittade den HÄR nyss.
Lägg extra märke till världens bästa och faktiskt sunkigaste Lasse W i bilen, och världens coolaste Svante T i repan!
Danskampen
Så here it is; the evolution of dance!
Nog för jag blir sjuuukt sugen på att dansa efter att ha sett den video, men ikväll blir det bara en biblioteksfilm och popcorn. Möjligtvis en joggingtur (men det ser inte så ut) innan, helt enkelt för att komma i min nya favoritkjol i fortsättningen. (Jag kanske har på mig kjolen, bara för att fånga känslan liksom hehe.)
För övrigt har jag lånat en bok som heter Mythology for dummies, och vet ni vad? Den finns med på kurslitteraturelistan. I love England!
Puff!
Hon skriver allt för bra, den där fröken T. Och bra ämnen väljer hon ju också, haha!
Superbra blogg i övrigt också, såklart.
Prov
Jag ska föröska läsa, inte till provet, men bara lite litteratur, och drömma om en varm dusch med mycket schampo (mitt hår är extremt otvättat). Jag funderar dessutom på att köpa en tonig, alternativet billig, och dra i den i håret snart, för nu ser det för täskigt ut.
Och. Klart man får gilla turtles! Även om man inte har bröder. För det gjorde jag! Jag tycket Michelangelo var ballast, det var han som kom med fräcka kommentarer hela tiden (om jag minns rätt). Jag tror att han åt mest pizza av de fyra små sköldpaddorna, och som alla vet är det precis det en flicka letar efter i sin drömprins. Och jag måste säga det, jagälskar Wkipedia för all onödig info om dem! (Klicka på turtles eller Michelangelo om ni inte orkar gå till wiki på det gamla vanliga sättet.) Och ja just ja, youtube är också helt okej. (Fast låten var sämre än jag mindes den, men det är ju inte youtubes fel.)
Baaaaaajs
Tack och godnatt!
(Och kan ni inte sova finns alltså massa Rockysar på msn.se. Sådeså.)
I'm outlaw Pete
Sa jag att jag har världens bästa pojkvän?
Sa jag att jag höll på att dö av chock när jag fick presenten? (Jag har ALLTID velat se Brucan live, men aldrig trott att jag skulle göra det, så det är som om herr C läst mina tankar för bövelen)
(Jag fick alltså en biljett till Bruce "the Boss" Springsteen den 4e juni i en lite sen present av herr C när han var här. C himself och herr M & fru E och herr J &fröken Gööteboooorg ska också med. LYCKA!)
Oh yeah min dator har webbcam, haha!
Rockyn syntes ju sådär, så här är den igen, klickbar och allt!:
Fint men ändå inte
Och du undrar vem som kysser henne nu...
Jag väntar vid Palace&Main
Jag vet inte om jag någonsin trott på love at first sight, ni vet, sådant som händer i filmerna, där en pojek&flicka (man&kvinna?) möts, faller för varandra och sedan älskar varandre till the end of days. Det verkar på något sätt alldeles för enkelt, för självklart, och så är ju livet aldrig på riktigt. Därför har jag alltid haft svårt för kärlek vid första ögonkastet-berättelser, jag har haft svårt att helt och fullt ta dem till mig.
Men.
Sjävklart finns ett men!
Jag träffade en pojke (man?) en kväll för snart tre år sedan, på ett helt vanligt uteställe under helt ovanliga omständigheter. Jag hälsade på en vän jag träffat i Skottland, och det hade i och för sig hänt förrut, men inte speciellt ofta, och jag gjorde det istället för att följa med min familj till Sälen. Vi gick i alla fall ut, och tror ni inte att jag den kvällen träffade en pojke (man?) som jag nu sitter och längtar hem till? Jag såg honom, sa hej, och sedan kommer jag bara ihåg att vi pratade pratade pratade hela kvällen. Om allt! Kanske stal jag en kyss också, men det är nog glömt och förlåtet nu. Vi pratade så mycket att kompisen gick hem till sin pojkvän, och jag följde med den här pojken (mannen?) hem. Jag tror inte vi sov så mycket den natten. Vi utnyttjade tiden, för dagen efter skulle jag ju åka hem. Inte speciellt långt bort, inte över flera kontinenter och hav, men väl långt bort för två som nyss upptäckt hur fantastisk den andre är.
Jag trodde inte att det skulle bli något, men jag skickade i alla fall ett blygt sms redan på tåget hem. Och. Han, den underbara pojken (mannen! i alla fall är han det nu) svarade. Och jag skickade tillbaka. Och han svarade.
Många tågresor senare bestämde jag mig att flytta upp till honom, till staden där vi träffades. Alltid när jag går förbi det där helt vanliga utestället tänker jag "tänk vad lycklig jag är, vilken tur jag haft! tänk att jag träffade Honom där, en helt ovanligt vanlig kväll!".
Sedan dess tror jag nog allt lite på kärlek vid första ögonkastet. Inte för att det var det; men det var attraktion stark som...jagvetintevad!...vid första ögonkastet,och sedan blev det kärlek stark som jagvetintevad!
Nu, snart tre år senare, sitter jag och saknar en del av mig. Han kanske inte är min själsfrände (sådant tror jag inte heller på), han kanske inte direkt är min andra hälft, men han är en stor del av den jag är. Utan han är jag inte jag. Jag pratar om honom konstant när vi inte är tillsammans, och det kan nog låta som att jag inte klarar mig utan honom.
Jag klarar mig inte utan honom, men ändå gör jag det, för jag vet ju att vi hör ihop. Jag sitter ihop med honom, han är en del av mig, därför gör inte lite vatten och många mil någonting. Fast ändå, jag längtar tills han kommer hit till mig. Och jag längtar till att få åka hem till honom, och kanske aldrig lämna honom igen.
Min herr C, världens vackraste människa
Vackraste
Bajs vad fin den är.
The best of
En viss Dam som jag tränade med, åt med, slötittade på TV med, dansade med, promenerade med. Hon bor långt borta nu, eller också är det jag som bor långt borta, vem håller räkningen?
Hon är inte lik Gynning, inte för mig; Gynning når inte hennes höjder i snygghet, faktiskt. Jag kommer inte på just nu vem det är hon är så lik, men det är någon annan sån där TV-donna-kändis. Någon jag tycker om, någon som inte skriker så förbannat. För Damen/fröken i fråga är mer som en skön viskning, även hon aldrig är diskret.
Hon är min Carrie.
Det skumma är att hon är ynge än mig (en sån där äckligt kaxig 86a ni vet?) men så mycket visare och gamlare. Hon är minst sjutton erfarenheter rikare än mig, tror jag i alla fall, och kanske syns det i hennes ögon.
Dessutom pratar hon skånska, och vem i hela världen kan stå emot det?
En video till fröken/Damen i fråga. Jag har inte riktigt koll på låten egentligen, men för mig är Håkan Hellström hon. Jag hittar inte rätt låt, men en video jag tycker är fin, precis som hon:
Kär i en Ängel
(Detta är alltså ett svar på kommentaren "babe. jag saknar dig." Om någon missuppfattat på något annat sätt.)
Snygg eller ful?
Är det bara jag, eller är inte soon-to-be mr President Obama rätt snygg? Het, helt enkelt.
Barack Obama efter toksegern
En sak vet jag allt; han är definitivt gift, och for sure, hans barn pratar engelska...
(Nu ska jag vara tyst.)
Äntligen!
Mitt bäst program är slut för denna säsong; America's Next Top Model (säsong 10). Det är så bra, helt utan anledning, alltså; jag vet inte varför jag älskar det så.
Kanske är det för att alla är så vackra.
Kanske för det för alla drömmar som krossas och uppfylls.
Kanske är det för att miss J är så cool att jag nästan tuppar av.
Såsongen vinnare var för övrogt en av mina favoriter, "mulliga" Whitney. Mullig och mullig vet jag inte, men väldigt tjusig att titta på. Se själva:
Hon är så snygg att hon får en helbild, lite son fröken Monroe
Visst, jag ville att hon skulle vinna för att hon beskrivs som kurvig och mullig och allt det där, och även om jag inte håller med så tycker jag att det är toppen att en tjej över 50 kilo vinner en sådan fånig tävling. Får ni inte nog? Inte jag heller:
Just look at her!
Grattis till henne, i efterskott förstås.
Till hennes ära; dagens spinninglåt.
Addicted
Min bästa, Jerry Seinfeld (och Bill Gates), mycket skojig:
Två av jordens briljantaste människor (?), i reklam för Windows, typ.
Kjelleman the discoman - en hyllning
En gång i tiden fanns det en godiaffär i Hallsberg som hette Kjell Karamell, så det blev han också kallad ett tag (har jag för mig). Men det är ändå Kjelleman the discoman som har slagit rot i mitt hjärta.
För mig är han en sann discoman, trots att han aldrig (inte så jag sett det i alla fall) dansar loss till diverse skumma discohits från 1973. För en dsicoman är en cool kille, någon som verkligen gör det han gör. Och det gör pappa Kjell. Han är väldigt bra på många saker: ta hand om stans bästa ICA, hugga ved, klippa gräs, skälla på diverse kommunalpolitiker (se där herr C! ännu en hobby!), flänga runt så mycket det bara år när han väl är ledig, sova eftermiddag, somna i solen och bränna sönder sig (trots att han ALLTID gör det) och heja galet mycket på ett visst Örebrofotbollslag. Det är bara några saker min pappa är bra på. Han är dålig på en del saker också: snåla med pengar, hålla sig vaken framför TVn när klockan närmar sig midnatt, ta det lungt, hitta en heltidshobby och läsa klart tegelstensMaoboken. Men han är ändå, trots de här bristerna, Kjelleman the discoman!
(Kanske är det för att det låter som att namnet rimmar, fast det egentligen inte gör det, som jag diggar det så mycket?)
Kjelleman the discoman!
Och stronge herr R, som inspirerade till det här inlägget: Visst kan Wallenlövs fixa Vätternkräftor, men det är faktiskt Mamma Wallenlöv som lovat göra det, fast tyvärr inte än på ett tag. Men en nyårssupé mer världens godaste kräftisar blir det allt!
Och jag ska hälsa fröken C, som alltså är från äckliga Västkusten, att havkräftor är precis som spindlar. Äkta sjökräldjur ska det vara!
So far plugging: fyraochenhalvtimme. Jag kommer alltså vara klar typ...kvart i sju? om jag fortsätter i rask takt nu. Men det tänker jag inte. Jag siktar på sex-sju timmar idag, due to major förkylning.
Prosit!
