Fröken Wallenlöv

Det är höstlov, hujedamej vad gött! Inga elever, men skitlånga dagar som mest går åt till att diskutera det man aldrig aldrig hinner annars. Skriva en och annan PP (OBS! ej power point), rätta igenom en massa grejer med nya betygssystemet och lära sig nya system för sitt liv.

Imorgon åker vi till Skavsta, sedan bär det av mot Tintins hemland. Vi ska väl kolla in kissande pojeken, säga att vi äntligen är In Bruges, äta choklad och moules frites, men mest ska jag leta Tinti9n-avtryck. Hoppas på något av en hysteri nu med nya filmen.

Och mitt framtida flickebarn namn är inte helt ovanligt, hela 197 damer och 33 herrar i Sverige heter detta. Nåväl, så jävla unik vill jag inte vara, jag tycker bara det är fint. Dessutom gillar jag att hylla världslitteraturens(/kulturens) höjdare i mina...avkommor. (Jag skulle vilja döpa mitt framtida gossebarn till typ Luke eller Draco eller Etienne eller så, men jag antar att det namnet får gå i fortbollens tecken. OBS! dock ej Pelé, vägrar't!)

Jag längtar ungefär lika mycket som eleverna till höstlov nu. Jag vill sova, mysa i min stora mysdräkt, planera lite och bara vara. Tyvärr är höstlovet redan fullbokat, som tur är det resa som gäller. Vi tar med gamlingarna till Bryssel för att äta moules frites (musslor och pommes), kolla på den kissande pojekn, åka till Bruges/Brygge, kanske handla, kanske prata lite franska (obs! övar en smula i sexans lärobok så jag lovar inget), kanske bara trivas. Så något slappande i min "onepiece" blir det inte, men det blir säkert fint ändå.

Det är i alla fall ganska mycket på jobbet nu, kanske till och med mer än förra året, även om jag trivs ännu mer nu. Jag har likosm fått ett till rum, vilket känns fint eftersom jag nu har typ dubbelt så många höns att kackla och planera med.

Men ja. Jag saknar det jag inte hinner, jag saknar det jag aldrig haft.

Jag-hatar-hantverkare-känslan fortsätter! Idag är brunngubben ca fyra timmar sen. Och han är inte ens här än. Charmigt.

Inatt drömde jag om en kollega som jag inte har så mycket med att göra. Han verkar trevlig dock. Mest kanske för att han pratar värmländska. Det kan vara den finaste dialketen någonsin. (Efter dalål då såklaaart!)

Det är så roligt att höra ALLA människors åsikt om skolan jämt och ständigt. ALLA vet ju bäst eftersom ALLA ju gått i skolan, så ALLA vet ju preciiiis hur det är i skolan, hur det är att vara lärare och hur man borde göra.
UnderbaraClara är oftast trevlig, men det där inlägget blev jag bara sur på. Kul att hon verkar mena att alla lärare är tirsta typer som mest förstör. Nån av hennes kommenterare påpekar att alla lärare bara blundar för allt svårt, trycker ner ungar och så vidare och så vidare.

Låt mig säga detta, till UnderbaraClara och alla som håller med henne:
Det är inte så jävla lätt. Vi FÖRSÖKER men tyvärr är vi bara människor. Vi får dessutom otroligt dåligt betalt med tanke på allt det arbete vi lägger ner. (Två poliser var i skolan och visade upp sig idag och de påstodd att de tjänar mindre än oss lärare, men när jag jämförde med stronge herr R nån gång har jag för mig att han faktiskt tjänade mer. Och vi kan också bli knivhuggna i tjänsten, i fredags senast hade vi en elev som fick ett utbrott och hotade med att ta med diverse vapen till skolan och döda lite alla möjliga...)
Vi bryr oss om ALLA elever, speciellt de som inte har det så lätt. De som har dyslexi, ADHD, ADD, koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter, de som är utsatta för mobbing, de som utsätter andra för mobbing, de som inte äter, de som äter för mycket, de som är för tysta, de som pratar för mycket, de som inte har några kompisar, de som inte kan svenska så bra än men så gärna vill, de som inte bryr sig, de som bryr sig för mycket och nästan jobbar ihjäl sig och de som mest flyter. Vi kämpar konstant med att försöka nå alla, att möta alla där just de befinner sig och få dem att utvecklas så mycket som möjligt. Men vi klarar det inte alltid. Vi hinner inte eftersom vi ska ha så mycket givande lektioner som möjligt samtidigt som vi ska administerar allt (dvs ha utvecklingssamtalt, skriva åtgärdsprogram ((även til eleverna som skiter i allt)), skriva IUPer, sätta oss in i nya kursplaner på kvällstid, fixa resurs åt de elever som behöver extra stöd, ha läxhjälp åt de som inte får någon hjälp hemma samt ha kontakt med alla föräldrar som tycker att skolan ska fixa ALLT, som tycker att ALLT är skolans ansvar - från att få eleverna äta till att se till att de får MVG/A på alla prov...

Så ursäkta så JÄVLA mycket om det ibland blir fel. Jag förstår att fröken i UnderbaraClaras inlägg Jävla fröken (orkar inte ens länka, googla själva) gjorde fel, men hon menade det nog inte, hon ångrade det säkert sekunden efter, och kanske peppade hon faktiskt eleven nästa lektion - fast eleven i fråga nu glömt det.

Ni anar inte så många kvällar jag gråtit det senaste året för att jag tycker att jag gjort fel.
Är jag en bra lärare då? Antagligen inte, jag har NADA fantasi. Jag skriver inte noveller, jag har ingen välbesökt blogg, jag målar inte, jag pysslar inte. MEN. Jag älskar ungdomar och jag älskar att peppa dem, stötta dem, hjälpa dem och få dem att flyga - trots att de mest vill sluta tidigare, önskar att jag vore sjuk eller att jag bara ska lämna dem ifred.

Jag älskar mitt jobb, och ni som inte pluggat tre fyra fem år och nu jobbat en stud som LÄRARE har INGEN JÄVLA ANING om hur det är. Men kom gärna och hälsa på när ni får barn vetja så får ni se hur det är.

Det är klart att i princip alla hundägare tycker att just de har världens bästa hund, så även jag. Lille Chewbacca är världens bästa hund, i alla fall den hund i hela vida världen som bäst passar oss. Han är snäll, gad, mysig och framförallt lättanpassad, han finner sig liksom lugnt och stilla i allt.
Nu har vi vart ute och joggat tre dagar i rad. Inga jättesträckot, men ändå. Visst tvärstannade han lite väl plötsliggt den första gången, men redan andra gången gick det bättre, och nu idag joggade han på fint. Han är inte så svår att läsa, det är lätt att lista ut när han behöver stanna.
Jisses så glad jag är, att min hund vill jogga med mig, det blir ju så mycket roligare då.

I övrigt har det varit en sjukt mysig helg med massa sömn och smaskens. Igår premiäråt jag ostron, till exempel. Det var...gott. Tror jag.