Kjelleman the discoman - en hyllning

Min pappa heter alltså Kjell, Kjell Harald för att vara exakt, lite som Bond fast ändå inte liksom. Av vissa somliga (stronge herr R för att vara precis) kallas han Kjelleman the discoman. Alla som sett min pappa vet att han inte är någon discoman, han är inte ens lite lik Disco-Kjelle som regerar på dansgolven här i Dalarna. Och just därför är det ju så roligt. Bara jag hör "Kjelleman" fnissar jag lite för mig själv, även om det skojigaste av allt (the discoman) är utelämnat, även om det inte ens handlar om min pappa.
En gång i tiden fanns det en godiaffär i Hallsberg som hette Kjell Karamell, så det blev han också kallad ett tag (har jag för mig). Men det är ändå Kjelleman the discoman som har slagit rot i mitt hjärta.
För mig är han en sann discoman, trots att han aldrig (inte så jag sett det i alla fall) dansar loss till diverse skumma discohits från 1973. För en dsicoman är en cool kille, någon som verkligen gör det han gör. Och det gör pappa Kjell. Han är väldigt bra på många saker: ta hand om stans bästa ICA, hugga ved, klippa gräs, skälla på diverse kommunalpolitiker (se där herr C! ännu en hobby!), flänga runt så mycket det bara år när han väl är ledig, sova eftermiddag, somna i solen och bränna sönder sig (trots att han ALLTID gör det) och heja galet mycket på ett visst Örebrofotbollslag. Det är bara några saker min pappa är bra på. Han är dålig på en del saker också: snåla med pengar, hålla sig vaken framför TVn när klockan närmar sig midnatt, ta det lungt, hitta en heltidshobby och läsa klart tegelstensMaoboken. Men han är ändå, trots de här bristerna, Kjelleman the discoman!
(Kanske är det för att det låter som att namnet rimmar, fast det egentligen inte gör det, som jag diggar det så mycket?)



Kjelleman the discoman!

Och stronge herr R, som inspirerade till det här inlägget: Visst kan Wallenlövs fixa Vätternkräftor, men det är faktiskt Mamma Wallenlöv som lovat göra det, fast tyvärr inte än på ett tag. Men en nyårssupé mer världens godaste kräftisar blir det allt!
Och jag ska hälsa fröken C, som alltså är från äckliga Västkusten, att havkräftor är precis som spindlar. Äkta sjökräldjur ska det vara!



So far plugging: fyraochenhalvtimme. Jag kommer alltså vara klar typ...kvart i sju? om jag fortsätter i rask takt nu. Men det tänker jag inte. Jag siktar på sex-sju timmar idag, due to major förkylning.

Prosit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0