Fröken Wallenlöv

Anledningar (kort, har bråttom, men vill så gärna minnas den här finfina dagen!):
- Ljust när vi åkte till jobbet, ljust när vi kom till jobbet, ljust när vi åkte från jobbet OCH ljust på (den rätt tidiga) kvällspromenaden med Chewboe
- Snöfritt på vägen nere vid sjön
- Prinsessunge
- Fredagsfika i CK imorgon
- Sprotlov imorgon kl.14.00
- Bokreashopping
- Korten kommit! Det är på gång!

Slut på lista.
Nu: packning (på 20 min max) inför Sälen imorgon, då herr C åker Öppet Spår på söndag.
Fina tider!

Fy bubblan vad twitter är bra! Man kan ju följa precis vem man vill, och de har typ inget alls att säga till om. Jag följer några kändisar (Mark&Jonas, Victoria Beckham ((aptrist)), Jenny Strömstedt, Johan Rheborg, Ricky Gervais och några till), och min favorit bland dem är såklart min gamla favvo Jesper Sahlén. Som tur är är han faktiskt underhållande, så jag behöver liksom inte känna mig för mycket som vörsta stalkern tycker jag. Dessutom är det väl en sisiådär en fjorton år sedan jag drömde om att...ja, vad drömde man om när man var fjorton år 1998?

Vad vill jag säga med detta då? Tja, att det kanske var bättre förr, men det är ju väldigt gött det här med att man kan vara supernyfiken på nästan precis vemsomhelst och få en liten inblick i deras tankar.
Och att Twitter är roligare än Melodifestivalen just nu.

Överallt får folk barn. Det bildbevisas ultraljud och magar hit och dit. Folk släpper "hemligheten" och är allmänt stolta. Föräldrar pratar småsykon och dagis.
Är detta den berömda biologiska kolckan som tickar allt mer högljutt? Jag vet inte.

Vad jag vet är att vi ska åka och hälsa på lille H (tror det blev H) ikväll, han som egentligen skulle kommit idag men som kom en liten vecka för tidigt.

Eller ja, det är väl flera veckor sedan jag avreagerade mig här. Jag är fortfarande för trött för att fundera så mycket, jag bara gör och hoppas på det bästa. Dock kommer stunder av eftertanke, såklart, och då blir jag superdupertrött och less och bara funderar på vad allt egentligen är värt.

Förra veckan, för precis en vecka sedan tror jag, fick systeryster Jojo sin lille kille. Han har inget namn än, men jag kallar honom Napoleon. Kanske får vi träffa honom snart. Hipp hipp hurra för honom!

I helgen var vi i Sälen i mammas&pappas stuga med hela tjocka släkten. Tolv vuxna och fyra barn var vi, mycket mysigt, som Fanny&Alexander fast utan ångesten liksom. Chewbacca fick i alla fall vara hos sin farmor&farfar så jag kunde provåka skidor. Det gick faktiskt riktigt bra, så bra att jag vill åka igen om några veckor när vi ändå är uppe. Jag är ingen fantom i backen direkt, men jag stod upp heeeela tiden!

Nu borde jag skriva åtgärdsprogram. Kul.

Måste komma ihåg att åtminstone försöka göra livet lite lättare för alla förvirrade tonåringar. Försöka få dem att tycka att det inte suger allt för mycket, lite är oundvikligt, men inte allt för mycket. Får inte glömma det.

Det är snart exakt tio år sedan jag fyllde 18. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vilka tankar som rörde sig i mitt huvud då. Jag vet ju vad jag gjorde, jag på sam-sam, oroade mig över körkortet, hade just börjat intressera mig för cider och Örebros uteliv och stressade över vad fan man skulle göra efter studenten. Jag önskar att några av mina tankar fanns kvar här i cyberrymden, men jag är rätt säker på att mitt konto på typ lunarstorm inte fungerar. Jag hängde ändå aldrig där, vi i mitt gäng hängde på Pyramider, men det finns inte kvar här ute... Jag vet i alla fall att jag gick klart tvåan, jobbade på Posten en sommar, och sen började livet, typ.

För snart exakt 8 år sen fyllde jag 20, då var jag i Skottland, i uset på Dublin Street i Edinburgh. Jag kommer iåg att en massa presenter låg och väntade på mig i det gula köket, att Emma och Rach strålade och att pappa Steve mest log. Jag var så himla lycklig, om än ganska långt hemifrån. Jag hade några av de finaste vänner jag någonsin haft, och trots att vi nästan helt tappat kontakten nu så finns de alltid kvar hos mig.

För 5 år sen fyllde jag alltså 25, då var jag i gamla Wolverhampton med fröken Ingmar Boll. Vi gick ut på...den enda klubben i stan och drack enpundsflaskor med något sockrigt. Jag saknade herr C, vilken tur att han kom och hälsade på bara kort efter.

Fortsätter det såhär måste jag i alla fall vara bortrest om två år, men 28årsdagen firas med att åka hem till Hallsberg&mamma, alltså där allt började. Känns fint.