Hundtricket

Om jag hade varit med i en film, eller levt i en film, då hade jag varit med i Hundtricket, lätt. Jag kanske hade smygraggat på skapligt hete Alexander, men till slut hade jag lätt fallit för söte Linus eftersom han hade hund.
I parken brukar jag smajla mot hundarna, och jag tror allt att de ler tillbaka, i alla fall ibland. Jag brukar inte flörsta med ägarna, det faller sig ju inte så dels eftersom jag är ute och motionerar och inte ser klok ut, och dels för att jag har herr C hemma, som i och för sig inte har hund men är rätt bra ändå.
Men nu vet ni! Vill ni röva bort mig, prova hundtricket!
 



För övrigt är min bästa springlåt just nu introt till Dallas. Den ska helst komma alldeles i slutet av sista varvet i parken, för när jag hör den lägger jag på lite för mycket, tar i lite extra, och springer nästan så jag svimmar. (Det går nog inte fort, men efter tre varv är jag rätt trött och svimmar lätt!)
Jag är verkligen en åttiotalsälskare, det har jag märkt på senare år. Jag tar gärna över delar av klädstilen, kanske inte alla neonskrikiga och lustiga kläder, men en del av det, och det är något visst med musiken! Jag tror jag ångrar mig på frågan vem bästa kändisförebilden är, det är såklart Kitty Jutbring!

Dallas introt, anno 1980nånting

Kommentarer
Postat av: Toffs

hemlängtan? med tanke på kurbitsen i bakgrunden.. snyggt är det i alla fall! Krams!

2009-03-25 @ 18:43:26
URL: http://gilgamesh.blogg.se/
Postat av: Pernilla

Ganska otippad låt att springa till, måste jag säga. =)

2009-03-25 @ 20:36:14
URL: http://uppdykande.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0