Fröken Wallenlöv

För övrigt så bloggade Cecilia Blankens om min väska häromdagen! Fast min är brun och beige mest dårå, inga andra färger. Synd synd men femtio kronor billigare och tillgänglig.

Nu. Ska. Livet. Börja!

Som den extremt duktiga eleven jag är (jag har idag fått höra från en väldans trött fröken B) snöade jag totalt in på veckans uppgift i sociolungisticskursen. Jag sitter nu och letar egna sidor till det, dock på svenska, så helt relevant är det inte.

Nya favorituttryck jag tänker börja använda så snart som möjligt (som kan ha varit poppis för sisidär en tio år sedan - ännu bättre!):
Hej kom och hjälp mig! - Vad är det för skåp Mange träffat? - Vet inte, hon ser ut som hej kom och hjälp mig...
Inte min påse (eftersom jag överanvänt Not my cup of tea den senaste tiden) - Ska du med till Donken? - Nej, pommes är inte min påse!
Connexminut - Seminariet är slut om typ fem connexminuter.

För fler valfria exempel se Slangopedia och Luxikon.

Det får duga för nu. Borde ut och...springajoggalufsagå. Och sedan ta tag i "den feta boken" som herr H brukar kalla gamla Jane.
Ikväll, mina vänner, är det säsongspremiär för världens bästa serie!
Hörde jag POPCORN?

Nåja, jag hann med en del i alla fall... Tyvärr är det dikter big time som gäller till nästa tisdag, så jag har nästan inget kött på benen alls inför svara-på-frågorna-plugget som kommer i veckan. Men men, jag har planerat in när jag ska göra det i alla fall!

Nu ska jag snart jobba. Och nog är det konstigt, men sådana enkla saker kan göra mig sjukt nervös. Nu är det ju inte bara jobbet jag är nervös för, utan arbetsuppgiften. Jag har aldrig gjort det jag förväntas göra i eftermiddag/kväll, och alltså blir jag sjukt nervös. Sådär nervös att jag nästan blir suddig, så att jag inte kan koncentrerafokusera, utan bara går runt och har ont i magen och önskar att det vore on tolv timmar.
Det är för övrigt en väldigt, väldigt vanlig önsking i min värld. Jag önskar att det vore om tolv timmar... (då skulle jag sova nu!).
Eller, ett annat ofta uppskattat alternativ: jag önskar att det vore för tolv timmar sedan. Eller ännu hellre tjugofyra timmar sedan. Just nu önskar jag inte alls att det var måndag utan torsdag eftermiddag förra veckan eller så, och att jag hade planer för just den här måndagen, eller att de hittade en annan lösning än lilla mig. Jag är fånig jag vet, men jag skulle faktiskt göra en del för att få göra om helgen, den var så bra...
Eller, jag skulle gärna spola fram tiden en och en halv vecka eller så, för då väntar en annan myshelg.
Men nej då, jag är fast i måndag, 29 september, 15.13. Hujedamej.

Kom och ta mig långt härifrån?

Det går så dåligt idag att jag nästan avlider. Jag som skulle vara så effektiv. Jag gör det jag ska, visst, men det går så sakta, så sakta... Som om jag är minst en miljard år äldre än vad jag verkligen är.
Fast jag ljuger, jag gör det jag ska emellanåt. Emellanåt sitter jag och gogglar desperat efter bloggar(e) jag skulle kunna känna. Illa.
Och i eftermiddag ska jag jobba. Jag är inte peppad någonstans.
Oh le pooh. Bäst att försöka återgå.

Dessutom åker farbror C ifrån mig ikväll. I flera dagar. Hur trist är inte det?

Okej, efter gårdagens frosseri (grekisk meze = en miljard rätter = vi åt upp alla) är jag rastlös och hungrig. Typ.
Jag har förvisso skrivit klart Blake, fuskade ner några rader om att hans tema är människans oskyldighet innan vi blir erfarna, och han visar det genom att låta barnen vara fulla av glödje och förundran. Blabla.
Jag får ta tag i allt annat imorn istället. En söndag. Den heliga vilodagen. ?.

Jag borde:
Ta reda på lite om Byron, Keats och Shelly inför tisdag.
Skriva ett "välj mig"-brev till Nottingham.
Börja ta tag i nästa veckas plugg.

Men. Who am I kidding? Det är lördag, 17.15. It ain't gonna happen. Jag tänker leva efter devisen "imorgon är en annan dag" och gå och störa frabror C en stund.

Vad kan man göra en sömnig lördag som denna?
Jag känner för en massa saker, samtidigt som det vore skönt att gå och lägga sig och vakna upp...lagom till första advent?

Om jag var tvungen att välja, av någon anledning, skulle jag alla gånger välja fröken Andersson före fröken Gynning. Visst, Emma Andersson är kanske inte världens brightaste, hon har inte gjort så mycket egentligen (förutom att vinna Robinson, väl?) och nu är hon praktiskt taget gift med en hockeytönt där borta i staterna.
Carolina Gynning däremot, som egentligen räcker att kalla vid efternamn, började sin bana på likande sätt, fast lite mer smaskigt, instängd i ett hus istället för på en ön. Sedan har hon...ja? Varit med i TV? Målat tavlor? Varit med i...media? Jag har ingen koll egentligen, för så ball är hon inte, enligt mig alltså. Visst, jag charmas en smula av henne när hon sitter och pratar med herr Luuk, men med honom är alla tomtar och nötter mysiga tycks det som. Gynning är tydligen i lag med herr Kleerup nu, en man som skrivit åtminstone en bra låt, och tydligen blivit utnämnd till Sveriges bäst klädde. Och jag skulle välja helt beroende på vilken man de (tillfälligt) valt, hade jag gått på fröken Gynning. Men så ofeministisk i mitt tänk är jag inte. Jag utgår från dem själva...eller mediabilden av dem.
I alla fall. Andersson vinner lätt, hon är...någonting. Jag tycker bara hon är ball.
Kanske har det att göra med att jag förknippar Gynning med en radiostation som "blandar dagens hits med det bästa från igår" (my ass!), och framför allt dess morgonprogram med två (tre? fyra? fem?) skrikapor. Andersson däremot, hör för mig ihop med Morgonzoo, mina morgonhusgudar (mycket på grund av Roger såklart). Kanske är det därför jag väljer som jag gör.
Kanske har det att göra med att jag inte klarar av Gynnings blogg. (Heltråkig, enligt mig.)
Jag vet inte. Ibland får man bara ogilla vissa och gilla vissa andra mer. Helt utan anledning.
Ett minus till Andersson; jag hittar då ingen blogg. Trist.

Ett väldigt nödvändigt inlägg, inte, men jag har inget bättre för mig, och kände för att kabla ut mina känslor såhär påå morgonkvisten. Alltid roar de någon, nånstans, nångång. Och för vad gör det om hundra år?

Ett som är klart: Thank God it's Friday!

Jag hatar att inte veta hur jag känner. Jag är en känslomänniska av stora mått, i alla fall om jag frågar mig själv. Jag är en känslokontrollant (känslotant), i alla fall kontrollerar jag mig själv väldigt ofta. Vad känner jag? Varför? Hur länge? När kan det sluta? Jag hatar att inte ha koll på hur jag tycker, tänker känner. Det, om något ger mig ångest.
Nu var det längesen demonerna var här, och nu vet jag inte om de är tillbaka.
Jag vet inte.
Jag hatar det.
Det känns liksom som om jag borde ha ångest för dålig moral, för att jag bara hänger på, låtsas. Men, ändå är ångesten inte där. Och jag irriterar mig.
Kanske är jag bara tillfälligt likgiltig? Jag vet inte vad jag vill eller behöver; just nu, imorgon, nästa vecka.
Kanske, kanske, är det bara jullov jag behöver. En jul med mycket snö och en hel bunt minusgrader.
Eller också ett test på att jag faktiskt är med i matchen...

Jag har inte ens varit i närheten av åttatimmarom dagen fyrtiotimmariveckan den här veckan. Jag hatar det.

Är det över nu?

Jag kom på en bok till på min måste-läsa-lista:
Joyce Carole Oats - Blonde
Jag har inte läst klart den än, hon har knappt ens vuxit upp, men den är likförbannat fantstisk.

Och något annat jag alltid glömmer (se där! ännu en Melodikrysskoppling!) är alla favoriter ur Hipp Hipp! Morgan Pålsson tar alltid priset. Han är faktiskt helt kokorolig. Ännu en bästa: Robert tröja med trycket "Morgan Pålsson ut ur sydostasien". Jag och stronge herr R funderade starkt på att göra egna sådana ett tag. Det hade varit snyggt, tyckte vi.

För övrigt analyserar jag skiten ur både Wordsworth och Coleridge, om någon undrar. Blake däremot, som ni alla vet, förstår jag mig inte på. Inte ute lite biografiläsning (det jag älskar mest med litteraturkunskap för övrigt) i alla fall.

Svar till Therese:
Jag vet inte hur vi ska kunna hålla oss! Nog för att jag faktiskt inte brukar lösa korsorden på papper gör jag det ju i huvudet så att säga. Vi får helt enektl tvinga oss själva att stänga av radioapparaterna (nåja, webbradion) efter Ring så spelar vi. Det blir tufft, men det kan gå.

Nu ska jag sortera tvätt, jag litar inte på att herr C klarar det. Jag är så tantig av mig att jag nästan trillar baklänges...

Fy för den lea (le-e? ett mamma-uttryck som jag tydligen inte alls kan stava till...) vad det är jobbigt med mattider! Jag hatar avskyr ogillar! att laga mat. Det är så tråkigt att jag funderar på att sälja min ena njure på svarta marknaden för att ha råd att köpa en egen privat luchnkock. Han kan få ledigt till middag för då tycker jag man kan skoja till det och bara äta mackor eller fil eller gröt eller popcorn eller något annat exotiskt. Men det förstås, lyckas jag skära ut njurhe-vetet så är den väl inte värdefull nog att köpa mig en kock för... Kanske en gammal McDonken-vända-på-pommisarna-i-fristösen-veteran, men knappast en hel riktig egen kockis.
Just nu är livet jättejobbigt, för jag är ju huingrig, men jag vet inte vad jag ska laga för mat.
Ägg i alla dess former är ju bra har jag hört, men det har jag inga hemma.
Makaroner (fullkorn jojo!) är jag sjuuuukt trött på.
Mackor känns inte helt rätt idag, tror jag i alla fall... (Men det kommer sluta med att jag sitter här med två knäckisar i väntan på inspirationen som aldrig kommer komma.)

Vad ska en stackars flicka göra?

Imorgon har jag i alla fall blivit lovad en tur till tidigare nämnda McD för att äta där istället för att "sitta på Högskolan och häcka", som hon så fint uttryckte det, fröken T.

Morgonens video, men världens bästa grupp:



ABBA, Knowing me, knowing you

---

Jag måste säga att jag håller med Anonym; Hipp Hipp! är bäst. Och "Valet i Tchad? Robert, hur fan gick det i valet i Tcahd?" är en av favoritrepliken. Plus "Robert, filma hundarna!". Och, kommentartorspåret på ungefär samma inslag där Anders hotar med att ta livet av sig om han säger "fattig" en gång till. Lysande journalistik.
Och. ALLA delar med Itzhak. Gotta love Itzhak.

Nu: skola...

Världens bästa mat idag, blodpuddig! Det är gott, fast lite läskigt såklart.

Något annat som är läskigt (kolla vilka Melodikryss-koppling!) är min bästa musikal någonsin; Jesus Christ Superstar!. Jag såg den på TV någon gång i början av seklet, och föll som en fura. Mamma och pappa hade skivan (orginalet, från 70-talet jajemän!) och på den vägen är det. Jag är fast!



Slutlåten, den bästa, i versionen från 2000-nånting

Jag älskar den musikalen, den storyn! Jag är en musikalmänniska, och detta är tidernas bästa musikal, vilken form den än kommer i.
Nu vet ni!

Dagens video (går tyvärr inte att klistar in, men klicka gärna!) är tillägnad fröken T, därför att den handlar om oss, såklart.
Det blir mycket fröken T nu, men så är det när man träffar en ny vän och sån där skön kärlek uppstår! Som att man är nyförälskad, fast i en vän. Så är det för mig i alla fall.

En till video till Toffs (!), en lång en så att hon slipper plugga:



Anders Jansson gör Anders Eldeman i världens bästa serie, Hipp Hipp!

Nu: ska jag analysera skiten ur gamle Coleridge!

Jag är trött på att höra att den svenska skolan måste bli mer disciplinerad, eller rent ut sagt hårdare. Visst, elever måste ha respekt för lärare, och lärare måste ha respekt för eleverna. Visst, de måste klara lite nationella prov då och då, visst, de måste få lite kunskaper i allt för att kunna ta sig vidare. Och tro mig, jag kommer att elda på mina elever. Jag tänker inte piska dem, men peppa dem, det vet jag.
Under min första termin på lärarprogrammet gick jag med en kvinna från Åland. Hon prisade det finska skolsystemet och sa att det var så bra, och visst; "den är numera världsberömd för de prestationer som där sker" (Göran Greider i dagens DD), men varför i hela fridens dar är det då andra gången på kort tid som en elev skjuter omkring sig i skolan? Visst, nu var han äldre, men ändå... Greider pekar på de mindre restriktvia vapenlagarna i Finland, och att den skola de har pressar många elever hårt, och de som inte klarar hetsen hamnar förstås utanför och känner sig antagligen värdelösa, medan de som klarar pressen "tvingas offra samhörigheten med andra jämnåriga." (Greider igen) För en gång skull: Word! Det är skumt att sådana här saker får hända i en så "bra" skola. Kanske är den inte så bra trots allt? Betyg och tokdisciplinerade kanske inte är allt? Kanske bör vi sträva efter att fostra (som det står i läroplaner osv) individer som klarar av att fungera i ett samhälle, att utvecklas tillsammans och skaffa sig kunskap på så många ställen det går (på ett smart sätt, inte blint sätt, förstås)? Individer som älksar sin nästa som sig själv, och allt det där.
Jag vet inte, men detta funderar jag på idag.

Igår tog jordens resurser för i år slut, dessutom. Det känns ju bra. Fast såhär har vi hållit på sen 1980-talet, så det var väl inget oväntat. Tydligen skulle vi behöva 1,4 jordklot för att gå plus minus noll på resuserna. Om alla skulle leva som vi svenska skulle det behövas fler (tre?), men om alla skulle leva som de i Indien skulle det behövas betydligt färre (runt ett?).

---

Lokala nyheter:



Jag vet inte om jag är nöjd, men vem ids ångra sig?

Varför kan jag inte vara inspirerad till att plugga oavbrutet? Ständigt och jämt? Eller i alla fall de där åtta timmarn om dagen. (So far: fem timmar kanske? Och då är klockan snart fem = tid att gå hem för dagen?)
Varför kan inte viss människor få den där orienterarförkylningen så att rösten försvinner så de inte kan svära mera?
Varför kan ingen svara på alla frågor?

Jag orkar inte gör en hel dagens, till vilken nytta liksom?, så jag nöjer mig med ett Dagens Tack: Tack fröken T, för att du guidar mig i utbildningsdjugeln, det är så sjukt skönt att ha träffat någon som är på precis samma plats som jag! Och du, jag ser fram emot Melodikryssetlördagen fröken T föreslog sist vi åt lunch! Jag röstar för att den blir av. Lätt.

Nu ska jag fundera på språk och kön. Eller, language and gender, som vi säger i vår lilla värld.

So long!

Eftersom jag på ungefär två timmar har hunnit redigera en alldeles för lång seminarieuppgift, fått ett skumt svar fårn lärare, lagt upp seminareuppgift, börjat på nästa veckas seminarieuppgift och faktiskt lyckas förstå en fråga så får jag blogga.
Egentligen har jag inget annat att säga än att jag är vääääldigt konsretsugen efter det här. Men någon sådan stor konsret blir det nog inte, däremot kanske en liten spelning med en legend; Art Garfunkel. Det är inte långt till Västerås, och dit funderar vi skarpt på att ta oss när han är där. Det vore ändå ballt, även om det inte är en gratis konsert i parken med hans kollega direkt. Jag skulle gärna höra honom spela Scarborough Fair eller Bright eyes eller Mrs Robinson live.

Nu ska jag läsa lite mer innan herr C kommer hem och kräver lunch.
Tjo och tjimm!

Inspirerad av fröken T gör jag nu en egen kanon, alltså böcker man borde ha läst enligt mig:

Jane Austen - Stolthet och fördom
JRR Tolkien - Triologin om Härskarringen (ja, alla tre)
Alex Garland - The Beach (filmen kan man hoppa dock)
Douglas Coupland - jPod (eller annan Couplandroman, jag tror att alla är skrivna på liknande sätt - I love!)
Henning Mankell - Villospår (eller annan valfri Wallanderdeckare) och Italienska skor eller Djup eller Comedia Infantil eller Kinesen
Franz Kafka eller Fjodor Dostojevski (?) - Processen eller Brott och straff (bara för att det är klassika litteraturtöntromaner)
Sophie Kinsella - Can you keep a secret?  (otroligt töntig egentligen, men hey, jag är tjej)
JK Rowling - Valfri Harry Potter, men börja med Harry Potter and the philosopher's stone så är du nog fast
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson - Två nötcreme och en moviebox (så ska en generationsroman skrivas!)
Maria Gripe - Tordyveln flyger i skymningen (så satans vacker! Skuggan över stenbänken är också bra, men inte lika)

Det var alla för nu. Det finns säkert fler med det är ett urval. Någon av dem ska jag allt se till och få med i min framtida undervisning. Coupland är en nybliven favorit, bara för hans sätt att leka med bokformen. Jag har aldrig läst femtio sidor så fort som i hans bok! (Av olika anledningar, ledtråd: pi.)

Nej, dagens inlägg är inte tillägnat herr C, även om man skulle kunna tro det.
Ett förtydligande: det handlar om musikkärleken i mitt liv.
Det finns vissa saker jag är bitter över, saker jag inte ångrar eftersom jag inte kan ångra dem. Vissa människor erkänner villigt att de skulle göra allt för att se...ja, ta the Beatles till exempel. Kanske skulle de offra sin högra mellantå för att få vara födda under Beatleseran. Jag är inte en av dem, men nästan. Jag skulle gladeligen velat ha varit med den där gratiskvällen i parken, där över pölen i New York när världens bästa pojkgrupp upptärdde. Jag menar inte Backstreet Boys, nej; detta var långt för deras tid. Simon and Garfunkel i mitt hjärta! säger jag bara. Det är deras musik jag ständigt återkommer till, speciellt när löven faller och skymningen överraskar oss tidigare och tidigare. Jag tröttnar aldrig på deras texter, deras pianon, och hittar alltid nya låtar. Tack gode gud att de hann med en del album i alla fall.
Visst, de har spelat flera gånger sedan deras storhetstid tog slut, men ändå. Hade jag inte kunnat varit med när albumen släpptes hade jag bra gärna varit på plats i New York den där höstkvällen (för exakt 17 år sen idag insåg jag just!). De gjorde tydligen en till gratisspelning i Rom, precis vid Colosseum, någon gång runt 2005. Varför var jag inte där? Ung och dum, skyller jag stenhårt på.
Nåväl, thank God for youtube!

Det här är inte, i min mening, deras bästa låt, men framträdandet är magiskt. Hur många andra framför sina låtar, inför en jättepublik, med handen i fickan?



19 september 1981, Central Park, New York (ca 400.000 i publiken)

S&G favoriter:
The boxer, The only living boy in New York, The Dangling conversation, Seven o'clock news/Silent night, Scarborough fair.

---

Till min stora (skade?)glädje, och kanske också fröken Ts, verkar en viss person vara helt frånvarande denna vecka! Jag snokade runt på skolsidan och såg att hon inte postat något inlägg. Sweet!

Jojo, en dagens låt har jag idag.
Igår var det Knowing me, knowing you, idag är det denna:



Mando Diao, If I don't live today then I might be here tomorrow

Varför? Jo, för att jag gör en logisk kullerbytta och tänker: om jag inte lever idag, så kommer jag inte vara här imorgon heller... (If I don't live today, then I won't be here tomorrow). Eller kullerbytta och kullerbytta, jag missuppfattar texten bara, lite för att jag vill.
Men erkänn att videon är lajbans?

Min serenad (Oshikuru!) till fröken A funkade! Vi ska ses i helgen. Vaijert!

Nu ska jag skriva klart inlämning till tisdag, sen mysplugga. (Alltså: läsa Jane Eyre. Hon är en mes, men kanske ger det sig ju längre in i boken man kommer? Lättläst är den i alla fall, det tackar vi för!)

Ibland är bloggen ett skönt tillhål, som man liksom kan dumpa av alla känslortankarideér i. Som en brunn? Eller en komposthink? Eller en riktigt god vän. För som den där mannen sa igår på föreläsningen, hade jag skrivit allt detta i ett Worddokument, alla infall, då hade jag hållt på i en vecka. Men en i en blogg finns det en chans att någon läser, njuter, känner, kanske ger respons. Och bara känslan finns där, ja; då är allt bra.

Dagens...
...plugg: har skrivit ut papper för utbyte, kollat universitet och försökt förbereda mig, läst och gjort uppgiften till sociolingustics, ska nu (med Christine/Two and a half men i bakgrunden) skriva ner tankarna kring the Decleration of Independence till litteraturen.
...mat: pasta med farbror Cs tomatostsås+pinjenötter, flingor med mjölk och ostmacka.
...träning: gym! Tog det dock lungt på grund av...
...sjukdom: snor. Överallt (men mest i näsan).
...fika: kaffe? Tror jag tog en kaffe imorse, tillsammans med en apelsin... Så ofikigt gjort.
...efterrätt: hittade glass sen C och Fs myskväll igår, HA!
...socialisering: en biffkille på gymmet frågade om jag använde den apparaten han ville ha, räknas det?
...TV: vet inte än, men lutar åt Idol blandat med Top Model. Och kanske lite plugg.
...blogg: hm... Inte blondinens i alla fall. Kanske fröken Ts?
...färg: grå. Grått är vädret, grätt är min skönaste Lager 157-tröja.
...braiga trots allt: så vädret är grått, men hösten är ändå värmeljusens, tjockjackorna och de bra TV-programmens tid = I LOVE IT!
...youtube: en specialare till fröken A, för att vi inte har setts på länge och för att jag skanar henne men alltid tänker på henne när jag hör den här låten:



It just takes me back to those days! Do you remember, miss A?

Så; nu orkar jag fortsätta.
Tjing tjong!

---

Fick just reda på, via reklam, att Hellboy 2 (den heter någor skumt undernamn men sånt minns jag ju aldrig) är regisserad av han snubben bakom tidernas film - Pans Labyrint! Jag ska seeeee! Jag såg väl allt att karaktärerna såg så där välbekant magiska ut. Mmmm...

Dagens outfit är som vanligt omatchad, det är så jag trivs bäst. Och kanske gör det ingeting? Inte just nu, inte just den här hösten, då alla tveksamheter och otydliga tankar får vänta. För vet ni? Skolan tar tid nu; tankarna kretsar enbart hur snårigt det engelska språket kan vara, och hur jobbigt det kan vara att vara författare och skriva krånglig böcker som stackars högskolestuderande måste älta igenom.
Ibland vill jag bara ha en paus, men inser att jag hinner egentligen inte. De pauser jag tar ska gå åt till värdefulla saker, som att lyfta saker i en lokal enbart gjort för lyftning, äta popcorn och se (helst tecknad) film med en viss fröken M, eller kanske läsa igenom kommentarer från snälla fröken T (för att sedan hasta till hennes blogg och se om där finns något spännande att snickesnacka om).

Just nu blir det till att ka ner till den-där-lokalen, innan jag avslutar tjafset om språk i media och påbörjar den andra uppgiften i litteraturkursen.
Men först, det bästa av två världar:



Robert Gustafsson som Jonas Gardell, gudvetnär.

Usch, samtidigt som roliga Idol-juryn och världens mest uttjatade TopModels så borde jag plugga. Hur ska detta sluta?
Kanske ska somna i soffan till Jane Eyre igen...

Gammal är äldst!:



Johan Glans, Stockholm Live, så nåt så innihelvetbra!
Allt ni behöver är en tillbringare, och mycket fritid - en klassiker!

Jag gillar inte all sorts reklam. Viss reklam är baaaad reklam.
Som all den som handlar om en viss internetleverantör som börjar på G och slutar på lockalnet. Jag hatar den, och dem. Det företaget är mitt eget hatobjekt.
Trist att de har tagit sig in i mitt huvud, i min blogg... Men men, jag får skylla mig själv som inte är en stor blogguru som tjänar pengar på den reklam jag vill.

Läs och läs, aldrig är det annat.
Jo, just nu skriv (egentligen), sedan lyss!

Och inga feta bokstäver blev det idag, för idag är ingeting extra viktigt.
Jo!, ikväll ska farbror C och herr FL umgås. De ska se fotboll och farbror C har hotat med att ockupera min vita soffa. I do think he loooooves it! 

Det här tyckte jag var lite bra. Ett hett tips om man har för mycket fritid, eller helt enkelt önskar att man har det (och därför tar sig fritid fast man egentligen ska plugga).
Jag gillar bilder och serier och annat smått och gott, därför är Fem bilder en väldigt trevlig blogg. (Samma skapare som av Fulheten för övrigt.) Nu har jag nästan läst igenom hela den korta hösten, bäst att återgå till jobbet...

Vad kul det skulle vara att se lika retuscherad ut som en viss fröken Perelli varje dag. Hon ser nog banne mig retuscherad ut i verkligheten också...
Men nej, så glamouröst har jag det inte! Fast jag tror nog jag passar bättre här, än där, om man säger... Förmiddagen var bra, och nu blir det litteraturstudier för hela slanten. Och kanske ett veckoschema, who knows...
Om jag har tur får jag se lite Trolltyg ikväll. Men bara om jag har tur alltså. Tills dess roar jag mig med någon minuts nostalgi:




Robert Gustafsson i Björnes Magasin, 1988

Tur att Rix MorronZoo sändes lite på tv idag, så jag kunde muntras upp.
Tur att jag inte är så förkyld längre, och därmed ganska pigg.
Tur att jag behöver öva på sånt här...

Sånt här är alltså att låta andra läsa mina tankar. Inte här, förstås, men på Högskolans hemsida Forum, där vi ska posta analyserna av veckan texter. I hate. Tänk om jag tänkt fel...
Sånt här är också lite det jag ska göra snart, prata om mig själv och sånt jag förmodas kunna inför en massa vuxna studenter. Det är mycket roligare när de är lite yngre och lite mer okritiska. Faktiskt.
Nu måste jag åka, men innan det posta mina tankar om 1700-tals texter. Huvaligen!

Nu är den hemma, efter många års av längtan! Filmen som definierar en hel (åttiotals)generation:



Ur Trolltyg i tomteskogen

"Åh! En hel tomearmé!"

Fy fan vad jag hatar söndagar.
Det är veckans absolut värsta dag.

Tur att jag och farbror C är lika i något.
Tur att andra (fröken A!) är som jag och längtar efter vintern. (Jag höll på att få med några julgranskulor ner från vinden idag bara för att...)
Tur att kräftskivan igår var värd all söndagsångest som kom idag.

---

Do they know it's Christmas time at all?

Okej, för att undvika börja städa hamnade jag här hos Clara, och belv tipsad om ett personlighetstest. Sånt är skoj. Inte minst när de stämmer:

"Din personlighetstyp: Kraftfulla, originella och känsliga. Slutför vad de påbörjat. Extremt god människokännedom. Lyhörda för andras känslor. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Respekterade för sin starka vilja att göra rätt. Oftare individualister än ledare eller underordnade andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig: Personalvetare, juristassistenter, lärare, läkare, tandläkare, kiropraktorer, psykologer, skribenter, musiker, artister, fotografer, förskole- och dagispersonal, studievägledare, bibliotekarier, marknadsförare, forskare, socialarbetare."

HA. Jag vet inte om det ÄR jag, men det är i alla fall så jag känner mig.

---

Det är nåt med den här videon:



Jag får inte nog, och tårarna rinner varje gång. Vad är det med lejonhistorier egentligen?? (Tänk: Lejonkungen!) 

Enoguh with the crying, and thank God it's Friday!

Yep, nu är jag såld på att klistar in youtubisar. They define my life!

Min bästa, Jerry Seinfeld (och Bill Gates), mycket skojig:



Två av jordens briljantaste människor (?), i reklam för Windows, typ.

Ja just ja, video är såklart Amy MacDonalds This is the life. I fall ni vill veta. (Men det borde ni veta by now.)

Och dagens klädsel (utan foto, som sagt: fantisera!): catwomen tischa, svarta gamla jeans, svarta gummistövelskor, svart tröja. Och rosa jacka. Of course.

Jag längtar till vintern.
Nåt så ohyggligt!
Det började på Kristallengalan, som jag flipprade förbi i alla hast, där julkalendern var nominerad till bästa barnprogram. Då. Då började jag längta. Efter vargahösten, efter vintern (dock en sådan med snö). Varma jackor, stickade tröjor, långkalsonger, tjocksockor, julsånger, adventsmys, pepparkakor, lussekattsbak, glögg, julpyssel, julklappsshoppingsångest, stjärtlappsrejs, julgodis, tända ljus... Och allt det andra.
Min C hatar vintren, han är en sommarpojke bigtime. Men kanske kompleterar vi varandra bra.
Nåväl, nu ska jag ta på mig en extra tröja, vattentålig jacka, ge mig iväg till skolan och drömma om vintern.

Until then:



Yey, jag har ÄNTLIGEN lärt mig!!

Min pappa heter alltså Kjell, Kjell Harald för att vara exakt, lite som Bond fast ändå inte liksom. Av vissa somliga (stronge herr R för att vara precis) kallas han Kjelleman the discoman. Alla som sett min pappa vet att han inte är någon discoman, han är inte ens lite lik Disco-Kjelle som regerar på dansgolven här i Dalarna. Och just därför är det ju så roligt. Bara jag hör "Kjelleman" fnissar jag lite för mig själv, även om det skojigaste av allt (the discoman) är utelämnat, även om det inte ens handlar om min pappa.
En gång i tiden fanns det en godiaffär i Hallsberg som hette Kjell Karamell, så det blev han också kallad ett tag (har jag för mig). Men det är ändå Kjelleman the discoman som har slagit rot i mitt hjärta.
För mig är han en sann discoman, trots att han aldrig (inte så jag sett det i alla fall) dansar loss till diverse skumma discohits från 1973. För en dsicoman är en cool kille, någon som verkligen gör det han gör. Och det gör pappa Kjell. Han är väldigt bra på många saker: ta hand om stans bästa ICA, hugga ved, klippa gräs, skälla på diverse kommunalpolitiker (se där herr C! ännu en hobby!), flänga runt så mycket det bara år när han väl är ledig, sova eftermiddag, somna i solen och bränna sönder sig (trots att han ALLTID gör det) och heja galet mycket på ett visst Örebrofotbollslag. Det är bara några saker min pappa är bra på. Han är dålig på en del saker också: snåla med pengar, hålla sig vaken framför TVn när klockan närmar sig midnatt, ta det lungt, hitta en heltidshobby och läsa klart tegelstensMaoboken. Men han är ändå, trots de här bristerna, Kjelleman the discoman!
(Kanske är det för att det låter som att namnet rimmar, fast det egentligen inte gör det, som jag diggar det så mycket?)



Kjelleman the discoman!

Och stronge herr R, som inspirerade till det här inlägget: Visst kan Wallenlövs fixa Vätternkräftor, men det är faktiskt Mamma Wallenlöv som lovat göra det, fast tyvärr inte än på ett tag. Men en nyårssupé mer världens godaste kräftisar blir det allt!
Och jag ska hälsa fröken C, som alltså är från äckliga Västkusten, att havkräftor är precis som spindlar. Äkta sjökräldjur ska det vara!

---

So far plugging: fyraochenhalvtimme. Jag kommer alltså vara klar typ...kvart i sju? om jag fortsätter i rask takt nu. Men det tänker jag inte. Jag siktar på sex-sju timmar idag, due to major förkylning.

Prosit!

Okej, jag är för förkyld för att hitta på spännande grejer att skriva om, men jag måste verkligen skriva av mig. Kanske slutar uvudet att spränga så då...
Därför snor jag redaktörkarins vanligaste idag, men med modifiering såklart.

Veckans (i halvtid)...
Låt: Waterloo! Helst med Mamma Mia-ememblen i tidstypiska kläder.
Dryck: Riktigt het te, det lindrar.
Dröm: Att få igång träningen ordentligt...
Tanke: Ett ABBA-SingStar vore najs...
Nyhet: Ett ABBA-SingStar släpps snart!!!
Plugg: Förra veckan duktiga fröken Wallenlöv, hon är som bortblåst
Braiga: Att förra veckans plugg var så successful att jag kan kosta på mig att vara sjuk och plugga bara sex timmar om dagen denna vecka.
Plan: Jag och fröken M ska se bautamycket film i höst! Bland andra Angus, thongs and full-frontal snogging, med min gamla Skottlandsidol Georgia Nicholson i huvudrollen.
Mat: Mackor. Det är det enda som biter på en förkylning.
Trista: Herr C och jag ses inte mycket om kvällarna, vi är populära och fullbokade...
Ser-fram-emot: kräftskivan såklart! Imorn åker de kinesiska kräftorna upp ur frysfacket och in i kylskåpet för optimal långsam upptining. Fröne C får rynka på näsan hur mycket hon vill hehe.
Plagg: mjukisjeans och billig sköntröja.
Dåliga idé: träna "försiktigt" med snorig näsa.

Nu kom C hem, jag ska nysa på honom innan han åker.

Gud vilken fantasilös titel...

---

Morgonen har varit lugn, och ganska skön. Förutom att jag misslyckades med brödet. Jag skyller stenhårt på bakhandduken, den klibbade liksom fast i degen, inte bra inte bra.
Kanske dumt, men det var skönt att inte plugga såhär på morgonkvisten innan skolan, något som ändå varit min melodi här ett tag. Nåväl, jag skyller på förkylningen. Jag tänkte ändå att det kanske var bäst att spara den lilla hjärnaktivitet som finns till det tvåochenhalvtimmelånga seminariet...
(Helt onödigt inlägg detta, men jag har inget att göra.)

För övrigt:
Detta ska jag ha på mig idag: skjorttröja med knyt (H&M), ljusa jeans (Gina?) och gummistövelskor (Lager157). Ingen bild, jag är inte lagd åt det hållet. En fantasi säger mer än tusen bilder, som jag brukar säga.
Höjt!

Nöjd:
Fröken M och jag ska se Mamma Mia! imorgon
Jag har ABBA-pimpat min mobil
Jag har nästan pluggat åtta timmar idag (och det blir nog det precis snart, eftersom herr C behagar vara borta)
Jag har inte haft feber idag
Jag har pratat med fröken J, och skrattat bort hostan (?)
C och jag får en chans att sakna varandra lite eftersom kvällarn är uppbokade med annat än det vanliga sambohänget

Onöjd:
Nåddes nyss av beskedet att fröken As blogg är nedlagd, synd och skam!
Jag har inte bakat bröd idag. Än...
Det känns som om jag har haft feber idag, trots att termometern sade annat
Jag har inte tränat idag
Det är inte helg än på långa vägar
C och jag kommer inte alls träffas mycket den här veckan...

Som ni ser är det svårt att bestämma huruvida fröken Wallenlöv är nöjd idag eller inte. Kanske ska jag skicka ett sms till någon bara för att få en fin smssignal med tillhörnade leveransrapportsms. Jag har inte bestämt mig ännu. Den som är sugen på det är naturligtvis välkommen att smsa mig utan att jag först telefontrakasserar.

Grattis till kusin CC som tydligen införskaffat sig en systemkamera, det var allt på tiden! =) (Thank the lord for msn-updates!)

Nu ska jag läsa engelsk prosa från tidigt 1700-tal. Eller ver det sent 1600...? Nåväl.

Eftersom jag nu är klar med uppgiften till imorgon och straxt ska påbörja uppgiften/rna till fredag och måndag tog jag mig en bloggstund. Det förtjänar man om man är så duktig som jag.
Men, det kommer med all sannolikhet att slå tillbaka till mig. Om någon vecka eller så komme rjag säkerligen inte ha tid för något annat än att göra uppgifter. Jag har hört att det är så, tack kusin C och fröken A! Det känns tungt, men det underlättar att att veta hur landet ligger.
(Det blir i alla fall lätt 40 timmar denna vecka, jag är nog redan uppe i 18, minst. Minus den timmen idag, med den blir det 19. På en höft sådär.)

I överigt längtar jag efter Filip. Han känns liksom mer och mer som en vän faktiskt. Det var längesen jag träffade hans mamma också, hon är en trevlig prick hon med.

---

Ibland önskar jag att jag var lite mer cyniskt rolig, som denne grabb, men jag nöjer mig med att vara...jag. Änsålänge. Tills jag gått en kurs, tror jag bestämt.

Ibland får man ta en paus. Jag tar min NU och funderar lite över ABBA, istället för Nineteen eighty-four...
Vi (jag, herr C, mamma och pappa) såg ääääntligen Mamma Mia! i lördags, det kan jag ha nämt. Och hur vi älskade den! Den var så överförväntan skön och charmig och härlig!
Men min största fundering är fortfarande denna: hur genial måste man inte vara för att lyckas få ihop en hel musikal (och sdean film) av ett gäng låtar man skrev för en sisådär trettio år sedan? För det är ju just precis detta de gjort, herrarna Andersson och Ulveus. Jag begriper det inte, jag som knappt kan avsluta ett mening jag påbörjade för trettio sekunder sedan.




Gud vad jag älskar ABBA. (Det, for sure!, har jag i alla fall ärvt av min pappa.) 

Idag luktade det höst, på riktigt, när jag tog min låtsas-att-jag-joggar-men-egentligen-lufsar-jag-mest-runda. Det var mycket trevligt. Ni vet hur det är när hösten kommer krypande sådär i början av september (åh hur jag älskar denna månad!); ruttnande blommor, nedfallna äpplen, orangea löv istället för gröna (jajemän, jag har kollat, det är en doft!) och avsaknanden av svett i luften (eftersom alla sitter inne och smygstartar värmeljueldandet, precis som de smygstartade grillsäsongen i slutet av april). Oh how I do love it!

---

Men, allt är såklart inte bara frid och fröjd:
Jag kommer då rakt inte åt fröken As blogg, jag hamnar hela tiden på den otroligt irriterande nogg-startsidan...
Mötet om att skicka mig utomlands var extremt dåligt, och nu måste jag formulera alla frågor i text...
Den här kursen och alltså terminen kommer bli tuff. Men det ska gå! I just can't seem to help to wonder; what will happen to my pervious very good gym-going?

Annars är det bra. Jag träffade en ny bekantskap, fröken T, på nästan-mötet. Trettiofem minuter eller så senare tror jag att jag har en vän att dricka kaffe med, och helt klart någon att skratta med, åt mr Lands alla tokiga påhitt och diverse andra skojigheter som kan hända på Högskolan Dalarna.
Idag utövade jag även den fina konsten av kallprat, något jag lärt mig av fröken J. Jag träffade en gammal kursare, M kanske vi kalla honom för det heter han, utanför ett av klassrummet och vi lyckades chitchatta iväg lätt en kvart. Go me!

Nu, efter att till och från varit försjunken i Nineteen Eighty-Four i väldans många timmar ska jag ta min herr Coch gå och sova.
Because I'm worth it!