Fröken Wallenlöv

Om man lyssnar på Harry Potter och Hemligheternas Kammare samtidigt som man skriver conclusion så blir det jättebra. I alla fall låtsas jag det just nu, jag får ju liksom något gjort...

Det är segt att komma tillbaka till uppsatsskriv efter en sån fin helg.
Det är tyvärr allt jag har i min hjärna just nu... (Jag borde såklart ha tusen tankar om uppsatsens conclusion liggande och skvalpandes, men nej då...)


Jag och min vän i lördagsnatt, helt ärligt snodd från Pernilla, som ni ser

Jag har två tjejgäng, kan man säga.

Det ena är gammalt som gatan men kanske inte så aktuellt som det borde vara. Vi tre är som flickorna i bästaste serien Vänner. Fröken P, som bor i Norrköping (haha!), är såklart skönflummig som Phoebe. Hon målar och skapar och grejar och har en sån där skön klädstil som Pheebs har. Hur hennes karl är vet jag inte än, kanske är han lugn men ball, som Mike. Hoppas. Fröken J, däremot, bor nära sin Phoebe i Linköping, hon är mer Rachel. Hon är fart och fläkt, en del mode och mycket humor! Hennes karl är bergis som Ross, för han utbilddade sig till något som ingen av oss vet vad det är. (Fast, det är ju Chandler!) Jag är därför Monica, städgalningen med en inneboende tjockis, som har en karl som inte är av denna värld utan en mycket konstigare. Jag är pedant och inte alls lika flummig som Phoebe och Rachel, men det är ju därför jag älskar dem!

Mitt andra tjejgäng är också från New York, men vi är i alla fall samlade! Det är fröken CK, vår egen Samantha på alla sätt och vis! Kläderna, männen, snacket! Hon är cool och stark, vår egen Samantha. Prydliga fröken syster Jojo, är ju såklart sköna Charlotte. Hon är precis den stilen och mycket det tänket, and I love it! Jag är Miranda, den där envisa bruden, som faktiskt har drag av rött sig. Jag vet att jag kan, men ibland är jag för envis för att se det, tror jag i alla fall (se där!). Carrie saknas, men vi har i alla fall en Chewbacca!

Nu ska vi snart sova, i vårt adventspyntade hem, jag och min Chandler/Steve.

Jag älskar Harry Potter-böckerna för att jag alltid upptäckre något nytt, precis såsom det ska vara i riktigt välskrivna böcker. Jag lyssnar på Hemligheternas Kammare nu, och upptäckte just att halsbandet som är med i den sjätte boken, Halvblodsprinsen, finns beskrivet redan här. Jag avgudar JK Rowling.

Jag hatar C-uppsatser, helt onödigt såhär på lärarprogrammet, in med mer praktik istället!, men uppsatsen har i alla fall lärt mig att jag är ju postfeminist mycket mer än jag är feminist. (Med grundtanken att postfeminister ser jämställdhet som något självklart och har helt andra bekymmer, såsom utseende och jakten på Den Rätte.)

Jag tycker att känslor är hett! Jag gåter typ fem gånger i veckan. I alla fall den här hösten.

Jag tänker jätteofta på döden, men inte på ett jobbigt sätt alls, utan mer "tänk om jag skulle dö nu, då skulle jag slippa jobba/plugga/oroa mig, vad najs ändå!".

Jag känner mig jätteofta ensamast i hela världen, fast jag ändå vet att jag har massvis fina människor omkring mig. Apdumt, jag vet.

Jag vet att jag kan en massa, fast jag kan inte sätta fingret på vad det är jag kan. Men hey, jag menar, något måste jag ju kunna liksom?

Jag vet inte om jag kommer bli en bra lärare, och det stressar livet ur mig!

Jag tror att jag är världens mest lättlästa människa, men ofta vill jag ändå häva ur mig såna här sanningar om mig själv, bara för att.



A Christmas Carol in London

Idag går det bra, eller i alla fall framåt, med uppsatsen. Har fått till många, enligt mig, tjusiga meningar om postfeminism. Igår kändes det som att jag inte alls fattade vad jag pysslar med, men idag är jag visst med i matchen igen.

Och så lyssnar jag på julmusik. Äntligen DECEMBER! Typ i alla fall hehe.
(Min påbörjade spotifyjul: juligen)

Ja. Jag älskar London.
Vi är tillbaka hemma, och jag vill redan tillbaka dit.
Allt var fabulous; Queen-musikalen, vädret, maten, Primark, utflykterna! Staden var underbar, helt enkelt.

I veckan är det uppsatsrättning som gäller. Pust. Jag har börjat ändra och skriva till, men anser nog att idag var en mjukstartardag. Hoppas det blir bättre imorgon och framöver.

Här får det vara radioskugga en tid framöver, nu orkar jag inte stressa mer.


Maybe it's because I'm a Londoner that I love London sooooo...

Att åka till London mitt i uppsatspanik (minivarianten) känns sådär-smart. Men vad gör man inte för sin gamla mamma?
Om typ nio timmar lyfter vi. Och lämnar lilltuss hemma, snyft!

Jag ska snart gå och träffa min fascisthandledare (nej, sa jag det?!) och prata om C-uppsatsen. Jag vill verkligen inte. Jag är sjukt nervös och vill mest spy. Jättemycket.
Jag hatar att hon bara har tid på eftermiddagen, så att jag måste gå och vänta och skaka och sucka nästan en hel halv dag innan jag får min dom.
Oh le pooh.
Om jag överlever kanske jag skriver om mina upplevelser innan vi åker till LONDON imorn. Tjo!

Sådär ja, den 18e januari är det dags! Bara nästan...fyra (!!) år efter Bagheera. Jag trodde det skulle gå fortare, men tre och lite till duger, i den här takten hinner jag i alla fall inte bli täckt.
Jag ville egentligen att det skulle hända innan jul, men nu känns det bara fint att det får ta lite mer tid.

Jag läser gamla inlägg, i brist på plugg, och tänker att jag ibland skrev i gåtor, såna jag inte alls kan lösa nu.

För övrigt började jag läsa Twilight, eller jag menar Om jag kunde drömma, idag. Den verkar rätt fånig men vad gör man inte. Jag måste ju hänga med i tonårstrenderna!

Jag blir lycklig när min hund är lycklig och trött. Då vet jag att han faktiskt har det ganska bra hos oss. Han trivs nog, fast vi egentligen inte kan ett skvatt om hundar (men vi kan nog honom nu, äntligen).
När man skaffar hund blir man som en mamma, för det är en varelse inte helt olik en liten bebis, någon som behöver en och faktiskt inte klarar sig utan sin matte/mamma.

Åh, vad jag älskar min hund!


Min lille hund och Toffs stora, de är polers på håll liksom.

Fy sjutton vad november är grå i år.

Frågan är väl hur ett typ sju (åtta?) år gammalt Sex and the City-avsnitt kan få mig att gråta, trots att jag sett det minst tre (fyra?) gånger redan.
Tja, jag är väl bara sån, lite lättrörd och fånig, typ.

(Note for the record: det var det avsnittet där Harry något oväntat friar till Chalotte.)

I helgen har vi inte mycket för oss, kanske en middag här&där, men inget stort eller jobbigt, bara mys. Jag tänker att det hade varit mysigt att ha mamma&pappa närmare, bara för att kunna eftermiddagsfika och gå på ÖB eller så imorgon, men så är det ju inte. De bor långt bort och jag får mysa ändå.
Jag kanske skulle kunna lämna Sverige för England (eller annat valfritt land) permanent, om det inte vore för familje, jag är alldeles för fäst vid hela tjocka släkten för att flytta ifrån dem. Dalarna är tillräckligt långt bort, jag skulle aboslut inte vilja bo en flygresa bort från dem.

På tal om familjeträd... Jag lyssnar på Harry Potter igen, precis som förra november, och då flummer jag alltid runt på Internet. Just nyss hittade jag Rowling's påhittade släktträd, mys!



Tydligen gifter sig Luna med en Rolf, men vem gifter sig Neville med?

Chewbacca kan vara världens tröttaste hund. Jag tycker mest han sover och sover och sover... Men jag antar att han är som en tonåring, de sover väl oxå bara har jag hört?
Om/när jag får barn lovar jag att inte glömma Chewbie, han måste få exakt så mycket plats som han behöver, lika mycket som barnet får det. Det säger jag just nu för att jag ska försöka komma ihåg det om/när den dagen kommer. Kanske ska tatuera in hans namn istället?
På tal om det, vi kom inte ens in i studion idag, vi fattade liksom inte om det var öppet... (Det var ingen alls där, och det stod på dörren att det kunde vara stängt, mycket flummigt.) Jag kollade i alla fall in hemsidan och det ser ju bra ut, till Borlänge orkar jag verkligen inte åka... (blink blink!)

Gud vad random det blev nu, men det gör ingeting, Lipton!

Och varför, jag som är så bra på att googla, kan jag inte hitta bilden jag vill ha??

Det är så skönt livet, just idag, just nu. Klockan är runt nio och jag sitter inte och våndas över uppsatsen sen en timme tillbaka. Jag har kollat runt och spelat och bara...njutit. Visst, uppsatsen är ju inte inlämnad än, men det första utkastet är det, och hur skönt är inte det då? Nu tänker jag mest vänta på att Handledaren hör av sig om vad som är fel och vad som kan göras rätt. Tills dess har vi, jag och Chewbacca, semester. Och gott, folk, it is sweeeeet!

Ute är det vitt och frostigt, och äckliga oktober (som jag brukar gilla men i år inte gillade alls) är över. Om november fortsätter vara så bra som den varit hittills, ja, då kommer julen fort!

Jag är inne i ett Sex and the City-beroende igen, och det är lika sweeeeet som semester. Jag orkade inte med säsong ett och två, hoppade in någonstans i trean och nu kollar vi, jag och Chewbacca, stenhårt på de gamla chicksen från NY och förundras över deras stil. Jag menar, de avsnitt jag förundras mest över gjordes typ 2001 eller 2002 eller något sådant, och jag älskar alla Carries kläder. Hur är det möjligt? Modet har ändrats men Carries stil är oövervinnerlig. I like.

Jag ska shoppa paljetter i London, lätt. Helst på Primark. En tillförlitlig (?) källas kompis var där för inte så längesen, och hon sa att det vimlade av nitar och paljetter där (Primark? London? who konws...), så det känns hoppfullt!

En sådan här ledig dag ska firas med: disk, tvätt, städ, chill, brödbak. OCH! Fröken syster Jojo och jag ska spana in om Falun erbjuder några bra tatuerare idag. Så får vi se om det blir någon snart. Men jag är inte så stressad, jag har ju hela livet på mig.

...men dagen idag är alltid den närmaste.
Något sådant sa Omar på mitt gamla Ture Sventon-kassetband, och det är ju tyvärr sant.
Nu har jag skjutit upp uppsatspiffandet väldigt länge. Det började med Kalle Blomkvist-film imorse, sedan blev det en repa på stan, mest som träning för Chewbacca, sedan en extratur till ÖB för inhandling av Chewbaccamuta (levergodis), väl hemma mat och disk och lite The Big Bang Theory. Men nu måste jag nog tyvärr öppna upp dokumentet, läsa lite i det och helst skriva en sida eller kanske två.
Samtidigt är det inte så stressigt heller. Jag har ju hela måndag på mig liksom...
Åh vad trevligt det är att skjuta upp saker!

För övrigt har jag blivit medlem i Joel Kinnaman-gruppen på Facebook nu, det känns mycket bra.

Just nu har jag ingenting att göra. Eller ja, ingenting som inte har med uppsatsen att göra, förstås. Jag ramlar runt på bloggar, jag facebookar, jag...googlar. Och sen är det slut. Som den där gamla sidan "Här tar internet slut", typ. Så jag börjar fundera på att fixa med uppsatsen. Men skit, jag orkar verkligen inte! Inte mer, inte ikväll, inte nu.
Så vad säger ni? Ska vi?
Lets.




The Big Bang Theory, nu textad på spanska!

Idag har jag och Chewbacca varit lite trötta. Jag tror bestämt vi är lite baktrötta, eller baklekefulla, från gårdagens lekträff med Toffs och hennes jätteherre Caesar (som jag faktiskt adore, fast han är sjukt skeptisk mot mig, men sådant är jag ju van vid). Hur ska det då bli på måndag, efter söndagens valpparty (vildare form av babysim)? Vi kommer vara döda! Och uppsatsen som ska in (första gången bara) på tisdag...

Nu ska vi koppla av i myssoffan med husse/herr C, Morden och antagligen med största sannolikhet popcorn.

Och ja. Jag hetslängtar fortfarande till LONDON BABY!

Livet kretsar runt Chewbacca och uppsatsen nu, more or less. Herr C finns alltid där i bakgrunden, och jag önskar att jag kunde vara en bättre hemmastudent åt honom, men jag har inte orken... Jag hoppas att han stannar kvar ett litet tag till, för nog tror jag att C-uppsatsen (III-uppsatsen? ex-jobbet?) i vår blir både bättre och lättare.
Snart ska vi till London, och då tänker jag släppa uppsatsen i hela fyra dagar, hör och häpna! Tills dess får jag nog leva med uppsatsångest är jag rädd. Men London, åh London, som jag längtar!

För övrigt torkar vi svamp här hemma. Vi fick en hel liten lila påse av en viss fröken syster Jojo, så nu ligger det lite tidningar på hela diskbänken med svamp som håller på att skrumpna ihop. Man kan sammanfatta det som så att vi gillar torkade grejer. Mest chilli och svamp i och för sig, men ändå.

Over and out!

Imorse när jag vaknade trodde jag ett ögonblick att det var fredag, att klockan var typ halv sju och att jag var rätt nöjd med livet.
Sedan insåg jag att det inte alls var fredag, utan måndag, att klockan i och för sig bara vara sju, men att en hel veckas uppsatsskrivande väntar. Då blev livet änna lite jobbigare. Försöker ta tag i uppsatshelvetet nu, men det känns mer än tungt, det lovar jag.

Helgen var bra, men nästa helg vill jag nog mest vara instängd i lägenheten med store och lille C, det känns mycket lockande. Inget IKEA, inga crazy middagar eller massa disk, bara mys och fint och lungt och skönt.

Tills dess alltså; plugg. Med en dator som är lite sjuk efter utspillt te... Punkten slutade fungera efter det lilla missödet, så nu har herr C flyttat punktknappen till en annan knapp... Livet blir ännu lite mer krångligare, men jag ska i alla fall sätta punkt när jag vill.