Överlevare
"Efteråt drack de kaffe och åt tårta. Björck hade i sitt tacktal önskat sin efterträdare lycka till. Det var en kvinna som hette Lisa Holgersson och närmast kom från ett av de större polisdistriken i Småland. Hon skulle tillträda efter sommaren. Tills vidare var Hansson ställföreträdande polischef i Ystad. När ceremonin var över och Wallander hade återvänt till sitt rum knackade Martinsson på hans halvöppna dörr."
Henning Mankell (1995) , Villospår (s 27). Stockholm: Ordfront.
Visst, jag hade nog allt rät. Men kanske beror det mer på att jag varje sommar, runt midsommar, läser den boken mer än att mitt minne är särskilt extraordinärt.
Jag har just läst klart Kinesen. Som vanligt är en bok av herr Mankell något utöver en vanlig bra bok. Den ger mig alltid en annan syn på saker och ting. Varför Kina är som det är, varför familjen är viktigast, hur man som ensam människa kan påverka. Jag läste största delen av den i söndags och måndags, sedan fick de sista sidorna tas varligt igår och idag. Allt för att förlänga njutandet.
Om jag finge backa i tiden skulle jag göra ett projektarbete om herr Mankell. Tanken fanns, men jag visste inte vad eller hur. Kanske hur man blir en bra författare? Hur man följer sina ideal och skiver om det? Vad vet jag, jag vet bara att han bannemej är min idol. All time high.
Nu ska jag rätta mig själv. Och hoppas på att stronge herr R inte fastnade i Norge allt på grund av ett svamligt telefonsamtal.
Blä.
Så nervös att jag snart, snart kräks. Fast jag borde äta något lunchigt och förbereda mig mer, på annat vis än bara gå igenom allt han kan tänkas säga.
Usch, ska man behöva må såhär dåligt? Det är värre än första dagen med ettan ju...
Dagens
Jag är egentligen alldeles för trött för det här, min hjärna är överkörd av tåget och kroppen tappad frn ett flyplan på 10 000 meters höjd. Illa.
Men en kommentar gällande ett inlägg om Hallsbergs geografi piggar upp mig väsentligt, och för att...nja, inte reda ut eventuella missförstånd, men för att ge en bild av de motsättningar som finns i lilla lilla Närke publicerar jag det, trots att det inte är någtra större problem, egentligen, att klicka sig till kommentarerna:
Stronge herr R om Dagens lista:
Jaha, så var vi där igen.. Det verkar som att ett litet missförstånd har smugit sig in i texten, nämligen angående vilken sida av järnvägen som är den "rätta" i din barndoms stad..:) Som de flesta vet så är det den södra sidan som är den mest civiliserade boplatsen inom kommunens gränser. Även om undertecknad just nu råkar befinna sig långt bortom, och snart ännu längre, från den gränsen.
I lördags: Var jag trött, men hängde på stan med hela gänget (fröken A och herr Willywonka är stommen), sedan blev jag trött och less och möjligen sjuk? Eurovison sågs själv, efter lite garderobsstädning.
Igår: Var jag ännu tröttare, men gymmade ändå, blev inte så varm mest kallsvettig, och såhär i efterhand var nog det inte så bra...
Idag, nu: Är jag ännu tröttare och snorigare och har ännu mer ont överallt än igår. Jag förbannar alla fördjupningar och hoppas på att seminariet blir flyttat långt fram så jag har en chans att försvara, förklara!, mig.
Jag tror jag ska vila. Och att halsen nu börjar svullna. Kan jag vara allergisk mot något? Kompisbråk kanske??
Ser fram emot: Några dagar i juni då fröken A återigen är i Falun, efter lite rundresning till Italien och den finska skärgården.
Over and out, peace!
Hua, nr...63
Jag har just skickat iväg den där förbenade fördjupningen, och är så nervös över vad de andra ska tycka att jag mest av allt vill gå och kräkas.
Jag vet att det var dax att skicka texten nu, för jag är så trött på den att jag vill spy. Jag känner mig faktiskt väldigt illamående. Men kanske är det inte nervositet, kanske är det bara det nya champange-fläder teet jag svepte till lunchgröten...
Nu ska jag träna bort nervositet och mindervärdeskomplex, go me!
Varför slutar jag aldrig jämföra mig? Är det inte dags att bli...mogen? Eller vuxen? Eller någorlunda säker.
Jag som ska bli lärare och allt ju...
Hej hej, kom och ta mig långt härifrån!
Dagens lista
5 saker på min "Att göra lista" idag:
1. Pilla klart med fördjupningen
2. Skicka in fördjupningen
3. Trääääänaaaa
4. Kanske gå på systemet
5. Dricka vin med AX och bli somrigt salongsberusad
5 dåliga egenskaper: alldeles för självkritisk, stressad till tusen, ofokuserad (mest vid stress), lätretad (inte bra med en vän som herr C vid min sida), städmanisk
5 platser där jag bott:
1. På "fel" sida i Hallsberg (=Korsbergsgatan)
2. På "rätt" sida i Hallsberg (=Tallstigen)
3. Edinburgh
4. Örebro
5. Falun
Och om två sidor av Hallsberg inte räknas så kanske en buss i Sydamerika räknas, trots att det bara var två månader?
5 jobb jag haft:
1. Varuupplockare, och senare kassörska, på ICA
2. Lantbrevbärare
3. Au pair I Edinburgh
4. Kassörska på lite olika ICA
5. Fruktexpert på Willys
Jag är innerligt trött på fördjupningen och längtar till kvällen med vilda fröken AX.
Hittepå
Mycket bloggar har det blivit. Bra och dåligt. I alla fall! Jag hittade en rätt tråkig blogg som länkade till någon slags modesida, tydligen med koreanska kläder, nu i stora Sverige. Jag säger stora eftersom alla storlekar var "freesize", vilket uppsakttas till XS eller S i våra tjocka svenska storlekar.
Men vet ni vad? det gör inget. För en av klänningarna har jag redan. Jag köpte den i Beijing för typ 45 kronor förra sommaren. And I adore it!
De är sååååå lika... 
Va fasiken... Är det samma klänning? I så fall är den där sidan hopplöst ute, om den fanns kopierad i Beijing förra året. Men, vem bryr sig?
Nu: Heja Perelli!!
Ha ha!
Herr Stenmarck fick visst rka av det übersnygga håret. Hon är en tokfrans. Gud vad jag borde plugga nu.
Gud vad tråkigt det är att skriva uppsatsgrejs nu.
Hej påre!
Jag tror att detta ivriga kommenterande har att göra med att jag absolut inte vill skriva något som har något med skolan att göra, för tillfället. Jag har tre meningar, eller så, kvar, sedan ska skroten in. Tur de!
Jag har inga skojiga eller extratjusiga bilder, men jag har en bild eller två på min favoritkatt. Den kommer här:
Katten tillsammans med våra nya gardiner, som jag sytt själv, därför är de en aning sneda.Update
Status: Mys till SATC efter extremt fullpackad dag, med plugg, listor, spinning, ministäd, tv och popcorn. Och brödbak!
Dricker: Vatten, för att inte få brist efter extremt mycket spinnsvett och salta popcorn. Mmm!
Senast inkomna samtal: Farbror C som ville att jag skulle boka biljetter, mitt i Men in trees! Do I have to say att jag ringde upp senare.
Senast inkomna sms: "Ja, vi ses absolut i helgen, eller innan ;) nu måste jag tokmysa med nicklas. Hörs, kram", från min kära AP.
Senast inkomna mail: Ett läskigt långt ett om vad en analys går ut på egentligen, hur jag borde göra och vad jag ska göra. Och att det var braaaaa.
Senaste idé: Dubbelt brödbak, och att snurra runt pinnen när de bara var vatten i. Inte helt briljant, och knappt en idé, men vafan.
Snart: Mer SATC! och kaaaanske en dooleys.
Ikväll: Well, andra delen av första avsnittet av SATC, sen ett till avsnitt. Sen läsa igenom min "B-uppsats".
Jag glömde två böcker på listan:
Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken och Doktor Glas.
Preciiiis så pretto är jag. Me love. Språket! Karaktärerna! Miljön! Mmmm... Skulle gärna se Gustaf Skarsgrd som Arvis, men nu bor inte jag i El Stockholmo... Buhu.
Katie
Snygg som få, och äckligt stilsäker, allt som oftast. Startpaket a la moi
Nåväl, nu hittade jag en annan lista hos snyggaste Anna (nej vad säger jag! näst snyggaste såklart!) som jag gått och klurat på mellan alla grubblerier runt "B-uppsatsen".
Såååå,
here's the fröken Wallenlöv starterkit!:
Böcker:
Sven Nordqvist - Alla Pettson&Findus-böcker (därav min passion för katter)
Henning Mankell - Alla Wallanderböcker (därav min passion för litteratur) och Italienska skor (för att den är VACKER)
Jane Austen - Stolthet och Fördom (därav min passion för kärlek)
Alex Garland The Beach (därav min passion för resor såklart!)
JRR Tolkien - Trilogin om Härskarringen (för att de är så välskriva och mysiga och spännande och allt!)
Jan Mårtensson - Alla Homanböckerna (trots att de är lite töntiga, men så bra!)
Filmer:
Djungelboken (det är ju jag!)
Robin Hood - Prince of theives (jag är en öventyrsälskare av stora mått)
Dogfight (jag ääääääälskar River Phoenix, och är sjukt kär i såna pojke-faller-för-fin-på-insidan-flicka)
Amelie från Montmartre (ett måste i en tjejs startpaket tror jag bestämt)
Grabben i graven brevid (min genom tiderna bästa, som jag alltid återkommer till)
Änglagård (jag är en bondtös i själ och hjärta)
Sällskapsresan-filmerna1&2&3 (speciellt till olika högtider - ettan till jul, tvåan till nyår och trean till midsommar)
The Holiday (ny måbrafilm med min hemlig crush Jack Black)
Skivor:
Säkert!-skivan, vad den nu heter
Lars Winnebäck - Singel och Daugava
Travis alla album
Alla mina egna blandade, mest de från Skottland och Morgonskivan från Rosa bussarna
The Libertines - men jag kommer inte på vad den heter...den med The man who would be king och What became of the likley lads ni vet
Mika - Life in cartoon motion (Bejing!!)
Jag har inte så många skivor, jag är inte en tjej som håller mig till en artist, jag blandar. Men jag lyssnar absolut inte på blandad musik, jag håller mig till pop. Så är det. Egentligen borde det stå Låtar där det står Skivor, men det tar vi nån annan gång.
För övrigt har jag nog glömt en hel massa, men det ger sig nog.
Lovelovelovelovelove
Flytt flytt kommer aldrig mer igen
Just nu klurar jag på vad mitt starterkit skulle innehålla, och hur jag ska få bort två sidor i uppsatsen... Det är roligare med utveckland listor än att redigera sig själv!
Men först blir det sushi från igår. För att få tillbaka lite förmiddagsförlorad hjärntänkarkapacitet.
Som ett barn på julafton
Jag är rastlös, har ingen ro i kroppen, vill göra allt och ingenting, har tusen idéer och måsten, men ingenting blir av. Jag väntar, vankar, traskar, fixar och pysslar i det lilla.
Men skillnaden är förstås att jag inte väntar på julklappar. Jahg väntar på ett brev som ska ta mig vidare, ut i sommarlovet och bort från all jobbig hjärnaktivitet.
Nu skulle jag sitta på ett personalmöte, om önskningen slog in och jag slapp de två kommande åren. Men det är klart, jag vill det inte helt heller. Mycket hinner hända på två år. På ett år också. Jag är säkrare nu och det känns bra. Såklart.
Muffins.
Cykeltur med frimärksinköp.
Pill&fix.
Springrunda.
Jag har nog världens bedrövligaste (åh vilket bra ord!) beslutsångest. Mest kommer den fram i den lilla vardagen, i de små besluten.
Plinga till då! Post eller telefon, det gör mig samma, bara jag får veeeeetaaaaaa.
Å
Blame it on the Boogie, herr C alltså. Han är som en boogie ibland, och på helgerna till och med en boogie woogie.
Eller, jag är inte så insatt i dans så vad vet jag?
Det där med katter...
Memory och Electric är hos oss just nu, mycket trevligt förstås, och det tar mig liksom tillbaka i tiden en smula. Till tiden då min kattkille ännu var i livet. För Oskar och Memory är ganska lika, små och bondaktiga som de är.
Memory och Oskar, lika i min värld i alla fall.
Jag sliter i övrigt mitt hr över födjupningen, orkar inte radera allt som är jag. Som vanligt...
Från tåget
Förslag på bröllopsvals såklart: Jag dansar aldrig nykter, både för att det är min och herr Cs melodi i livet och för att vi verkligen tycker om herr Uggla. Såklart!
Jag hade oroväckande nog glömt en hel massa om Mammas hus när jag var hemma i helgen. I fredags visste jag inte alls var hon förvarar farinsockret, och i lördags hade jag - skandal! - glömt bort vart hon brukar ställa strykbrädan. Det trodde jag aldrig skulle hända. Mi casa su casa och allt det där, det verkar som bortblåst konstigt nog. Nåväl, jag lyckades med rabarberpajen (trots att jag gjorde den från scratch och inte köpte Felix färdig-att-blanda-påse...) och gardinerna. Men jag måste nog åka hem och fixa och trixa på Tallstigen då och då så jag inte glömmer ännu mer. Hua!
Jag och stronge herr R firade kungligt i fredags med grillmat i regnrusket (fast vi satt klokt nog inomhus även om han har en veranda to die for) och lite senare, efter att herr R svept några glas vin, med Rena rama Rolf på min begäran. Det blev visserligen mer prat än koncentration men det funkade ju det också.
Jag skulle vilja hälsa till fröken L, som jag visserligen aldrig träffat men som jag ändå känner att jag nästan känner. För visst blir det så om man hör mycket om en människa man aldrig träffat? Till slut tror man att man visst träffat henne/honom, fast man i verkligheten inte ens har vinkat på varandra. Nåja, vi har ju hela livet på oss. Om tio år blir det jätteparmiddagar i ett jättehus någonstans i Sverige. Kanske på Närkeslätten, eller någonstans i närheten av en ö i Götet, eller varför inte på en slätt vid en domkyrka? Fast helst ett Skärgårdsdoktorn-vitt hus i Stockholms skärgård. Jag ser det framför mig och drömmer mig bort en stund, istället för att göra klart det sista på fördjupningen. (Studenter jobbar bäst under press och stress, jag lovar!)
Det bästa med Word är att det stavar av sig självt för det mesta. Detta hyllar vi idag!
Puss&Kram.
Hemma
Nåja, nästan.
Har i alla fall hunnit med imrpoviserad lunch, gradinshopping, fix med paj och sallad och tjo, och snart ska jag iväg till stronge herr Polisman, som han nu kallas.
Vi hörs! =)
Det finns en pojke...
...som egentligen inte är en pojke, aldrig har varit det, utan mer av en liten fabror. Jag stötte just på han på msn, då märktes det att han är som hämtad från 1890-talet.
"nämen, är du ute i etern?"
Etern. Etern! Etern? När använde någon det...uttrycket senast? Men spelar roland, det är ju så vackert.
Jag är ute i etern. Men snart ska jag...ja, vad man nu gör för att ta sig ur etern...och gå och lägga mig.
God natt, se till att John Blund är snäll och skickar med er fina drömmar.
Girlilicious
Hursomhelst, Men in trees har helt gått om Grey´s Anatomy. Såklart. Den springer nu jämnsides med Ugly Betty.
Annie är bedårande, Cash är hetare än hetast, Jack är mystisk, Patrick en fåne man (jag) bara älskar och Marin... Marin, Marin, Marin... Är hon inte lite den nya Carrie Bradshaw (se där, den största favoriten av dem alla!), fast äldre, mer sig själv och i Alaska? Kanske inte lika mycket Manolo but who cares? Inte vii Falun i alla fall.
Nu rycker folk i mig på kära gamla msn, trots att jag är way to trött.
Auf Wiedersehen!
Glory, glory....Nottigham!
Mina planer på att plugga en sväng i England tycks bara bli verkligare och verkligare. Jag vill verkligen åka, visst blir det tråkigt att lämna frabror C (för det är han definitivt då!), men om lyckans stjärnor lyser och ler och dansar mot oss så hamnar jag alldeles vid hans andra hem. City Ground. Och visst varför inte? Robind Hoods gamla hemtrakter är perfekta; sjukt fin miljö, ett tjusigt slott (staden måste ha ett slott föratt det ska bli min favoritstad - a la Edinburgh och Örebro), bra shopping (med frökens Js alldeles egen favoritaffär som jag tyvärr glömt namnet på nu) och många goda ställen att äta på. Jag längtar redan. Och jag vill verkligen dit! Jag har ingen önskan om att hitat en ny pärla, varför inte åka till den pärla min Pärla älskar? Då MÅSTE han ju komma och hälsa på mig! (Jag är så beräknande!)
Så.
Nästa vår eller höst eller så ska jag banne mig bo i Nottigham! En liten termin i trakterna kring Sherwoodskogen (dne missade vi ju sist, så vi måste verkligen ge den en chans nästa gång herr C!) vore inte tokigt, även om deras dialekt verkligen är tokig. Den kommer inte smitta av, det lovar jag!
För övrigt tar jag mig tid till detta eftersom att det går sjukt (!) bra med fördjupningen. Känns som att jag snart är klar tjoho tjohej! Tre timmar på ett tåg som förhoppningsvis är nästintill tomt lovar dessutom gott.
Mama, I'm coming home!
Utmaning
För fem år sedan...
...tog jag snart, snart studenten. Vi gick på bal i dagarna och jag kände mig otroligt fin och inte alls så tjock som jag brukade känna mig. Jag och stronge herr R levde loppan och planerade för framtiden. Det var sista riktiga året i Hallsberg, vi alla var samlade och fortfarande tillsammans. En fin tid, men den nu är nästan bättre när alla hittat vilka vi är och vad vi är nöjda(st) med.
För tre år sedan...
...jobbade jag återigen på ICA efter ett tre månaders långt Syd Amerika-uppehåll. Rosa bussarna i åtta veckor, och innan det några packningsveckor och efter det några uppackningsveckor. Vår lille katt Oskar dog den där våren och jag lyssnade mig sjuk på Lars Winnerbäcks Elegi, tyckte att den var gjord för mig. I de här våriga krokarna hade vi återträff i Tiveds mörka skogar och jag träffade bonden A, som jag nog blev riktigt kär i fast jag inte ville. Jag visste att jag skulle börja plugga och det kändes stort, spännande och bra!
För ett år sedan...
...bodde jag med min prins i Falun, och hade upptäckt efter sisådär en fyra månader att det gick sjukt bra! Jag och fröken A slet vårt hår över Högskolans alla, enligt oss, patetiska uppgifter. Portfolio hit och reflektion dit, varför kan vi inte bara få lära oss i vår takt, det vi tycker är viktigt?! En bra vår närmade sig sitt slut och en spännande sommar med nytt jobb och Kinaresa hägrade (mer än skolans svettiga lokaler).
För tre månader sedan...
...började min VFU, på ett ungefär. jag var nervös, förvirrad och laddad. Och what can I say, det gick sjukt bra! Nu vill jag bara göra om det igen, och igen, och igen... Jag var rätt deppig, mest för att månaden innan bestod av social öken, och för att jag var så nervös förstås.
Igår...
Jobbade jag i åtta timmar och en kvart (plus hade rast i 45 minuter), sedan hade jag ont i fötterna och låg i soffan hela kvällen. Men det mest minnesvärda med den dagen var att jag fick reda på att stronge herr R kom in på Polishögskolan! Vilken lycka! Vilken eufori! Så väntat!
Imorgon...
...ska jag fortsätta med fördjupningsuppgiften, vara med fröken Marcel på hennes ensamma lektion, fördjupa mig lite till, träna och städa en smula. Plus inte känna mig stressad. På kvällen ska jag hålla mig undan när herr C får eminent herrbesök.
Om ett år...
...har jag läst Engelska III med fröken A, klarat det trots alla tvivel, och är sugen på ett sommarlov med både New York och Bejing-resor inplanerade. Förhoppningsvis ser jag fram emot en höst i England, nära ett fotbollslag herr C hejar på.
Alternativt: har jag just varit i England nära ett fotbollslag herr C hejar på och ser fram emot att komma hem till ett sommalov fullt med New York och Bejing-resor. (På ett ungefär.)
Vad skönt det känns att ha sitt liv såhär nedskrivet, helt plötsligt. Mycket trevligt indeed måste jag säga!
Nu...
...back to work!
Hm.
För:
Först gäller det att kolla mailen.
Sedan måste jag kolla vissa obligatoriska sidor.
Sen måste jag läsa igenom lite spridda saker.
Sedan har det gått så lång tid att jag blivit kaffesugen, egro jag måste göra kaffe.
Sen måste jag dricka lite av kaffet, för att piggna till och orka börja.
Och till slut, mina vänner, är det dags att sätta igång!
Jag har kollat mailen, den här sidan (räknas som obligatorisk sida) och kollat lite spridda saker (vem som ska läsa den där jävla fördjupningen, vad uppgiften egentligen går ut på osv.)
Men. Jag tänker börja skriva nu. Trots att jag är extremt kaffesugen. Men jag måste låta tänderna vila i en halvtimme först, om inye annat.
Vad många men det blev. Två och en halv, på ett ungefär.
Menmenmenmenmeeeen...wooouuuuuooooo...menmenmenmenmenmen...waaaaahhhhhaaaa....meeeeeeeen.
Newsflash
Vi bryter för en extrainsatt nyhet mitt under den mycket sevärda och charmiga filmen 13 going on 30.
Fröken Wallenlövs otroligt begåvande vän stronge herr R har blivit antagen till Polishögskolan i Stockholm! Han påbörjar sin utbildning i augusti, och beräknas vara färdigutbilddad om två och ett halvt år.
Nu, tillbaka till filmen, och glöm inte att spana in polisens hemsida för vidare information om utbildningen och eventuella uppdateringar. Bloggnyheterna återkommer senare.
God afton!
Grattis stronge herr R! Jag är så glad för dig! Och för vårt fantastiska land som snart kommer få en hell of a guy i tjänst, någon som kan fightas mot alla elaka attityder och taskiga tendenser.
Jag är så GLAD!
Jag ska fira i helgen, i Hallsberg, där den här sortens firanden faktiskt hör bäst hemma. Där vi växte upp, hittade varandra och alltid kommer attt hitta varandra igen.
Konstigt att en sån trist håla kan betyda så mycket!
En sån där dag...
Idag har jag inget intresse, ingen inspiration. Alls, Överhuvudtaget.
Helst vill jag sätta mig på balkongen och spontanläsa lite gammal Filip&Fredrik.
Men, plugget kallar. Jag skriver och skriver, nästan i onödan känns det som. Är inne på sista renskrivningen nu, sedan hoppas jag hinna bläddra i boken innan/efter träning. Men det kanske inte går. Imorgon blir det som tur är/tyvärr jobb så då hinns ju inte mycket. Kanske var jag dum mot mig själv som sa Ja, men en tur till Skolan på onsdag och tre timmars tåg på fredag kanske löser den värsta krisen. Hoppas.
Jag tvingar mig själv, pressar mig hårdare, både i spåret och vid datorn. Hoppas det lönar sig, annars kommer jag gråta floder över förlorade reggaetimmar Jamaica style.
Change of place vore inte helt fel, faktiskt...
Drömma får man, absolut, till och med jag, men egentligen inte när plugget väntar...
Hua. Sommarlov, snart?
På bloggfronten intet nytt
Här och överallt annars.
Jag kommer då rakt inte igång med plugget, kanske beror det på den underbart sköna helgen, kanske beror det på att jag vet att jag är före alla andra.
Livet är skönt, faktiskt. Jag okar inte oroa mig, orkar inte vara rädd för det som jagar mig då och då.
Bättre är att leta tvättid och försöka komma igång och skriva ååtminstone en liten turddelutt.
Jag längtar massor bort, kanske mest till Bejing igen, och Nottingham, och vem vet?, kanske blir det en jungfrutur till Vännernas , Sexandthecity-tjejernas och Seinfelds huvudstad snart. Vi sparar och planerar, en tur till N.Y nästa försommar vore inte fel!
Tjooooo!
Äcklet
Jag tycker faktiskt det är äckligt att hela svenska folket gottar sig så. Att titta på en begravning är fanimej inget nöje, speciellt som man inte alls har en relation till människan.
Visst, fine, jag grät på Astrids begravning, när herr Körberg sjöng Fattig bonddräng, men det var ju som
om hon var min egen farmor. Hon lärde mig om döden (Bröderna Lejonhjärta), kärleken (Madicken och Abbe såklart!), vänskap (Emil, Lukas och griseknoen, Alla vi barn i bullerbyn!) och att familjen allt är ganska bra (Pelle flyttar till Konfusenbo). Klart jag sörjde.
Men bara för att han var en idiot "som inte menade det" tänker jag inte sörja på det viset. Inte en chans.
Nej, nu är hjärtat i Burma, såklart. 100 000. Det är ofattbart. Och regimen vägrar ta emot hjälp.
Det du, det skulle du behöva fundera över!)
Usch vilket hemskt inlägg, men jag måste få det ur mig. Parantesar det gör jag i alla fall.
Hoppas dagen blir solig, trots cykloner, konstiga avsikter och damm i hörnen.
Sista
Idag är det alltså dags för det sista seminariet. Det sista ordentliga i alla fall. Sen blir det bara diverse möten och mycket egen skrivtid.
Konstigt, skönt och ledsamt.
My ass att jag vill läsa tråkengelska nästa termin... Ser inte fram emot det ens det minsta. Dessutom är varkern fröken A eller herr Willywonka med mig då. What a shame. (Men kul för dem att de får leka lärare medan jag sitter och pluggar glosor. Eller nåt.)
Nej, sista seminariet lockar inte. Solen skiner, lägenheten behöver röjas och tokstädas. Och ikväll är det jobbjobbjobb. Jag skulle hellre ta det lungt hemma, på balkongen kanske?
Tjenamoss.
Voj voj!
Voj voj (egen tolkning av oj oj på vårt grannspråk) vad längesen det var jag skrev! Livet snurrar på måste jag säga, väldigt fort till och med. Det är knappt jag hänger med, för att fortsätta uttrycka mig något klyschigt.
Idag var det sista dagen på skolan. Helt galet. Jag applåderade eleverna, de såg halvnöjda ut, för att det är över, för att de slipper experiment, för det svåra uppdraget som säkert inte blev som de tänkt. Jag hade kunnat göra annorlunda, men jag är ändå så nöjd.
Men snälla någon, berätta för mig hur det överhuvudtaget är möjligt att gå från att vara där ute i äventyret, till att sitta och mögla på Högskolan och bara...filosofera om hur äventyret varit?
Nej, jag ser inte alls det roliga i det!
För övrigt, för att fira allt och ingenting, var jag ute och sprang i mina nya skor idag. Eller ja, sprang och sprang... Jag gick, joggade, gick, lufsade, joggade, gick. På ett ungefär. Det var ändå bra gjort med tanke på att jag inte tagit ett lufs-jobb-steg sedan hösten 2006. Då joggade-lufsade jag ungefär tre gånger. Eller kanske fem. Innan det, den enda gången jag faktiskt sprungit ordentligt och allt det där, var i Skottland. På våren där, efter en höst med en ohygglig massa fika på Starbucks, Costa och Chocolate soup, sprang jag. Ungefär varannan dag, det gjorde att lite skum försvann.
Kanske, men bara kanske, är det dags igen.
Nu fick jag ett mail härfirån, och så börjar Män i träd.
WUHU!
(Inget fett idag, orkar inte. Klura ut de viktiga orden själva ni!)
Hua.
Sommaren är nära, men ändå så avlägsen.
Jag är trött, utmattad, utlakad, uttänjd och helt slut. Jag vill bara lägga mig ner och sova till sommarlovet äntligen börjar.
Jag orkar inte mer.
Men jag måste. Två dagar. Det är allt, det ska gå, såklart. Om inte för min skull så för deras.
Bäst att försöka få ur den sista energin på cykeln. Kanske hjälper det. Kanske är det bara kaffe som hjälper nu, att gå på koffein den här sista tiden.
Och. Drömma om en bild som ska definiera mig ännu lite till, en bild som ska sällskapa min panter som tveksamt ser sig över axeln. Jag behöver mer styrka, och lite visdomsord till mig själv, ta det mycket långsamt.
En sak...
...som jag tänkte på istället för att skriva rent intrevjuhelvetet (varför ska jag alltid vara så intresserad??), är:
- bloggar alla andra för att bli kända?
- redovisar alla bara sin dag i bloggen?
- finns det ingen tid för eftertanke när allt ska gå så fort?
Det var tre saker, ursäkta.
Men ändå. Är det ingen som har bloggen som en ren dagbok, fast lite mer öppen? Jag menar, en logg är ju en dagbok, fast en öppen, men jag kan aldrig tänka mig att de gamla sjöbusarna ville bli kända...
Jag skulle nog ha blivit sjöman istället. Mönstrat på den flygande holländaren och gått omkring i mössa hela dagarna i ända. Det hade varit nåt!
Back to the plugg, för hundrade gången.
(Jag vill hälsa till dig som läser, många kramar och allt det där!)
Dagens outfit?
Istället blir det dagens...tanke?
Jag älskar 1990-talet, för då kunde man spela in egna kassettband och lyssna på. Det är inte samma sak att lägga upp en spellista i iPoden, kräver inte lika mycket eftertanke.
Nu ska jag lyssna på röster, försöka att inte flumma iväg, och ladda för träning, trost värk i muskler jag ofast sitter på.
Tjo och tjimm!
Tankar i lilla Lingurien
Nu har våren kommit! Björkarna grönar och bladar, vitsipporna står som spön i backen (på ett ungefär i alla fall) och regnet är inte längre kallt utan sådär majigt, vårigt, härligt.
Japp, det är en bra söndag idag!
Mina tankar går, såhär i Homantider, till stronge herr R som återigen har frugan på annat håll, i de soliga apelsinernas land. Jag vet att han känner av det, men sommaren går nog fort! (ska du se!)
Och snart, alldeles snart, får han besked om det svenska rättsväsendet vill ha honom i tjänst. Spännande!
Så, om han blir Calle Asplund kan jag nog tänka mig att bli Johan Kristian Homan. Ska bara läsa lite konsthistoria, skriva en någotsånär uppsats och börja sälja gamla saker i en liten butik. Det låter ju änna mer behagfullt än att lära ungar...veta hut!
Ciao bella, nu är det nästan Italien här, men bara nästan.
Välkommen sköna maj!
Eller ja, att plocka undan grejer, damma, dammsuga och torka golv kanske inte räknas? Man (du, jag, vi, oss alla) kanske måste elda en majbrasa för att det ska räknas till äkta vårstädning. Men jag anser att min städning räcker, så stökigt har vi det då rakt inte!
Snarare privat än personligt, inte klurigt bara rakt på. Inte så spännande.
Men idag är en sådan dag. Allt är bra, och då är det ju inte så spännade att blogg, finns inget att skriva.
I iPoden: Jan Mårtensson. Mycket bra mycket bra!
Läste dessutom ut Hjälp! Jag heter Zibiegniew (pardon my polish) imorse, mycket skojig. Och en sådan där rolig bok som utspelar sig under mycket kort tid (en släktfest), men ger en fantastisk bild av en hel släkt (med så kallade flashbacks). I love.
Så nu är en invandrarbok avklarad. Nästa blir ääääntligen Ett öga rött (skam på mig!). Sedan en vanlig, Flyga drake. Den är nog tyngst. Jag börjar i rätt ände så att säga.
Hoppas alla mina framtida bekantingar lär sig älska alla slags böcker också...
En promenad är nog, i nya H&M-skor. I love, repris!
