Åttahundragrader
Eller något i den stilen är det här inne nu. Vi har eldat sen typ fyra, och inte haft luftvärmepumpen på såklart, och nu är det nog en 25 grader och lite till kanske (jag vet inte alls, är så hemskt dålig på att uppskatta saker såsom tid, mått och gradantal) här i köket. Ute är det fortfarande bara kring nollan. Pooh. Jag var ute och joggade/gick med lille hunden idag, det borde inte funka dagen före nyårsafton. Dagen före nyårsafton ska det ju vara meterdjup snö och minus 25 eller så.
Jag sträckläste Mons Kallentoofts senaste, Vårlik, där på annandagen&tisdagen, och även om den boken inte mäter sig med den första (Midvinterblot - LÄS!) så tar den ändå plats i mitt hjärta. För det som är speciellt med Kallentoft och hans Malin Fors är ju såklart alla dessa röster, både levande och döda. Fors (som ofta kallas Fors trots att hon ju är kvinnan, ganska ovanligt i deckare, hör alltså "utredningens röster" - hon hör de döda prata med henne, även om det inte är supertydligt. Kanske är det så alla deckarförfattare tänker sig att deras superutredare hör röster på det sätt som Kallentoft beskriver, men det är första gånger jag läser det så uttalat. Och jag älskar det. Jag önskar bara att han kunde ta och knyta ihop säcken så att jag och Fors får veta vad som egentligen hände med Maria Murvall. Huvudtemat i böckerna är, enligt mig, våldet mot kvinnor och barn, fast mycket mer subtilt (?) än hos överskattade Stieg Larsson (jag älskade första boken, de två sista kunde han ha skrippat). Åh, kanske blir det vårens tema, att lyssna igenom de fyra böckerna? Precis som vinterns är Harry Potter.
Nu är det mat!
"The bravest man I ever knew"
I år grät jag bara när Krake (Kreacher) kommer utspringade med de andra husalferna under slaget om Hogwarts och skriker att alla måste kämpa, och när Harry säger till Albus Severus att Snape var den modigaste man han någonsin kännt.
Medan jag crosstrainadse lite igår såg jag den nästsista filmen, och då grät jag såklart när Dobby dog. Och är inte det just vad som är så bra med Harry P? Att Rowling killed her darlings, att hn vågade döda några av de biroller vi älskar så mycket? Dumbledore, Dobby, Fred, Snape, Lupin&Tonks, Mad-Eye Moody och inte minst Hedwig. Tur att hon inte bestämde sig för att döda Neville eller Luna, eller ännu värre, Ron eller Hermione. Vill man lida riktigt finns såklart en hel drös fanfiction där både Harry och Ron dör, och vill man njuta finns fics när varken Dumbledore eller Snape dör.
För så är det, Snape ÄR en av litteraturens bästa byronic heros. (Vad heter det på svenska? "demonisk hjälte" enligt en googleträff.) Tur att jag har sista filmen kvar så jag kan njuta av Snape och de andra lite till (han får ju verkligen utrymme i sista boken när Harry får veta alla hans hemligheter), och tur att jag inte har några restriktioner för när jag får se filmerna eller läsa böckerna (jag får bara lyssna på böckerna innan jul, med början i oktober någon gågn - och man, det är bäst tiden på året!).
Påminnelse till mig själv: Skriv aldrig mer på herr Cs dator (som igår), det blir bara en massa stavfel och strunt.
J'adore
Allra bästa: Parisresa i april med min fästman.
Roligaste inslagningen: herr Cs klapp till mig, han hade klistrat fast två spelkortsess på paketet, som en rebus (par-i-(es)s!)
Mysigast 1: fårskinn från mamma, mest till Chewbacca än så länge.
Mysigast 2: hemmastickad tröja av mamma från mamma, till mig, bara.
Finast till badrummet: mer Ikea-glas-grejer, det börjar kännas som ett riktigt mysigt badrum nu.
Mest förväntade: bok från pappa, isländsk deckae denna gång.
Det var nog alla. De jag är mest nöjd över att ha gett är två böcker till L&L; "Stig tittar ut" med teckningar av Lasse W och "Gittan gömmr bort sig" eftersom de kallar gammalmoster (aka mamma) för just Gitta.
Jullovet är så skönt att höstens slit känne helt okej.
Inatt kan inget kväva eller kuva
Betygen är satta och utpratade med eleverna (något som en favoritkollega som jag egentligen inte har massor med att göra men som jag ändå uppskattar tycker är tidskrävande, energiödslande och lite onödigt, men som jag ju faktiskt älskar - jag gillar egentiden med alla elever massor), så någon form av pust blev det idag vid kvart i fyra då vi rullade hem i vintermörkret.
Och jag har fått några mail som inte slagit av mig vid fortknölarna, utan behållt mig sådär lagom ovanför ytan.
Och pepparkakshuset är dekorerat.
Och huset är nästan städat och julmysigt.
och julkorten är nästan skickade (nåja, inköpta i alla fall).
Och julmusiken ger tröst och inte ångest.
Och jag längtar till onsdag klockan två då alla elever gått hem och vi önskar varandra god jul och ha det nu så bra och vila och tänk inte för mycket på jobbet.
Herr C ska på "kick-off" till Nice med sitt jobb i mars. När han sa det började jag faktiskt gråta. Vad har jag för jävla jobb där vi förväntas trolla med knäna och använda datorer vi inte har? Där vi på studiedagar ska "piffa till", gärna med målarfärg och 400 tonåringar, skolan så att arbetsmiljön blir drägligare? Där alla är småsjuka såhär innan jul och säkert blir liggande till någonstan kring nyårsaftonens eftermiddag med en intensiv förkylning och konstant molande huvudvärk?
Jag hoppas att det är värt det, till slut.
Jullov snart?
Om en vecka är det alltså jullov. Eller ja, en vecka och ungefär två tiimmar. Då slutar eleverna, och någon timme senare får vi lärare åka hem. Många kommer att ta med sig massa pärmar, böcker och papper hem, och några kommer säkert åka in till skolan under jullovet för att försöka få någon ordning. För ordning, det har det varit minst sagt dåligt med denna termin. Det har inte varit ordning på vare sig organisationen eller i mitt huvud.
Och nu är jag trött, så trött. Jag orkar ingeting idag. Ännu ett mail från en förälder sent igår kväll (som jag alltså såg imorse eftersom jag trots allt intenjobbar dynget runt) har gjort mig ganska nere, orkeslös och totalt viljelös. Jag tvivlar på mig själv, mitt yrkesval och hela skolan. Hur ska jag kunna specialundervisa 23 totalt olika elever i samma klass? Hur ska jag hinna med dem alla på 40 minuter, tre gånger i veckan? Jag förstår inte. Detta är mitt andra år och jag drömmer redan om pensionen. Jag önskar att jag var rnt 60, gammal, vis och nära pensionering. Hur nyttigt är det?
Och när ska man egentligen hinna julpeppa?
Är det något som är bra nu? Ja, att det bara är en vecka och två timmar kvar tills jullovet börjar.
