Min dåligaste ovana

Jag har en dålig ovana. Den märks då och då. Speciellt när ljudet i min halvtrasiga mp3 är extra bra.
Grejen är den att jag mimar när jag hör en bra låt i min kära musikmaskin. Ganska öppet och gärna med ett danssteg till, liksom för att förstärka effekten.

Mina bästa låtar just nu är:

Logiskt
- Petter feat. Säkert! (trots ihärdiga blogginlägg om den kan jag den inte så bra, jag kan mest biten där hon den där tjejen sjunger)

Don't stop me now
- Queen (jag inser att jag upptäckt den fenomenala gruppen x antal årtionden försent, men de är för sjutton lika bra för det!)

Vild och skild
- Magnus Uggla (den kan jag nästan så bra att jag kan ställa upp i det något udda programmet Singing Bee med den, om någon nu skulle få för sig att fråga)

Back to black - Amy Winehouse (fortfarande så kviiiiidande bra! Jag är fast och kommer alltid drama-queen-sjunga den)

Så nu vet ni detta.
Nu kan ni sova lungt. Såklart.
Peeeeeaaaace!

Jag är kär!

...Dock inte i en ny person, jag har ju faktiskt världens knäppaste C!
Nej då, det är en ny låt, en ny artist!, som fångast mitt intresse - och det är säkert det.
Det är egentligen en gammal i gemet - hej jag heter petter är 33 nånting - som gjort att jag fått upp ögonen för henne.
Som ni månne kanske har gissat heter hon Säkert!, eller ja, hon kallar sig det när hon sjunger på svenska men dopnamnet ska vara Annika Norlin.
Och hennes sånger handlar om mig.
Lyssna på det här bara:

  Varenda bok jag kunde komma över läste jag
  Och jag spydde aldrig vid kullen vid 4H-gården
  Behövdes aldrig ungdomsvården
  Den enda som aldrig rökte
  Den enda som aldrig försökte fuska på proven
  Då lär man sig ju inte nå't
  [...]
  Den enda som inte tafsades på
  Den enda det inte bråkades på
  Den enda som haft en god relation till mor och far
  [...]
  Jag var inte ens kysst
  Men jag visste vem jag var
  [...]
  Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid

Allt detta är så sant. Jag vet inte hur hon har gjort, men hon har krupit in i min själ och hittat mina skatter.

  Ner för backen
  Över torget
  åh, jag älskar, älskar den här stan
  Rak i ryggen
  Drick champagnen
  Flanera över cykelvägen på sanningsdan
  på sanningsdan

Jag gör nog det ändå, älskar den här stan, den här dan - sanningsdan. Den får kallas så från och med nu.
Dagen idag gick bra. Ingen bet mig. Trots att jag inte kände dem, men snart vet även de vem jag är, för baby, jag är som en öppen bok!



Jag hittade en klänning i Väster ån för övrigt. Den är sådär krispigt, vårigt, flödande hallonrosa. Med ett sotigt, silkigt lakritsband till är jag redo för champange hela natten då Pernilla får sin Marcus.
   ...Och jag vill visst också gifta mig...

Men det får vänta.
För nu ska jag gosa sönder och samman missarna som sover över här några nätter!



  jag vet knappt va som e bra med mig
  varför du kämpar på o ba vill va med mig

WORD!

RSS 2.0