Favourites

Bästaste ur Little Britain Live (dvdn vi chansköpte och som är lika rolig som Hipp Hipp På Riktigt). Först är det lattjo taskmörten Liiindaaaa, sedan kommer favoritscenen, Dennis Waterman hos sin agent:





Jag älskar när skådespelare inte kan hålla sig utan börjar ifrågasätta sina egna sketcher!
Efter Dennis Waterman kommer FatFighters-Marjorie, världens hemskaste människa! (haha!)

Vill man ha extraroligt kan man kolla in sketchen när den riktige Dennis Waterman kommer in och ifrågasätter vad de egentligen håller på med.
Jag älskar de där grabbarna!

Lov

Jag lovar att inte börja prata svengelska när jag kommer hem. Om jag så ska träna in ett större svenskt ordförråd så ska jag fanimej inte tokblanda, för det är faktiskt det fulaste som finns.
(Jag kan inte lova att jag inte får hjärnsläpp här ibland och slänger in lite engelska, men jag ska försöka att inte göra det. Faktiskt.)

Lunch, någon?

Rast

Jag har tagit rast från skolarbetet och surfade (ja, inte på vågor alltså, utan på nätet...min bästa ögstadie-lärar-Wolfgang-imitation hittills!) in på Blondinbellas blogg. Jag gillar henne inte så värst, även om jag är imponerad av henne och respekterar hennes idee&åsikter och allt sånt (i sann Voltaire-anda), men det var inte det jag skulle skriva om (även om jag obehagligt ofta återkommer till ämnet Blondie nu för tiden...hmm...). Jag tänkte göra ett tråkinlägg á la henne för att skriva av mig lite och ta en rast.
I veckan händer på ett ungefär följande: skriva klart uppgifter, träna in uppgifter, läsa lite, rita lite vikingavärld á la lågstadiet, ha presentation (typ) imorn, slappa, springa, skriva klart tråk-essay, lämna in tråk-essay, kolla på diverse teckningar, bli indelad i grupp med superstöriga engelsmän, träffa Andy!, åka till Dudley, och sen är veckan slut.
Så, nu har jag skrivit en lista för mig själv, och nu behöver ingen undra vad jag pysslar med här borta i England. Teckningasuppgiften är synnerligen intressant, jag och Ingmar Bergman/Grodan Boll/den lille hoben känner oss flashbackade till mellanstadiet eller så. Fattas bara att vi ska ut på en field trip och kolla runor.
Enligt wikipedia är Dudley en jättetstad med 190 000 invånare. Vi tror att de har skrivit fel på några siffror, men vet inte riktigt vad vi ska göra åt saken. Nog för att Dudley har ett zoo med en tiger på skylten, men någon jättemetropol är det inte. Och om det är det, varför finns just bara det där lilla zooet där? Nåväl, vi ska i alla fall kolla in stället, de har nämligen en gammal ruin som kan vara värd att ha sett.

Nu ska jag polera klart mina mästerverk om diverse arbetarförfattare från the midlands.

Ingmar, Grodan, Hoben...

Jag börjar få för många namn på the artist formerly known as fröken J. Först var hon fröken J. Sedan blev hon fröken Ingmar Bergman (pga ett facebooktest), senast idag (eller igår, det är en deifintionsfråga) kallade vi henne Grodan Boll, och nu råkade jag kalla henne the hobbit helt öppet. Först blev hon inte jätteglad, sedan sa jag att hon gäääärna fick kalla mig Hagrid (utan söderdialket dock!), då blev hon glad.
Så, välja själva. Jag är fortfarande väldigt förtjust i Grodan Boll, men the hobbit, eller den lille hoben, påminner mig om underbare herr C, det är liksom hans grej.

Nu ska jag sova så att jag orkar springa i parken imorn, och göra sjukt många situps, såklart...

Mitt andra hem

Snart ska vi åka in till Brimingham för lite lördasgstros och shopping. Det är fina grejer det! För visst går det att lördagsmysa i Wolverhampton, men det är inte riktigt samma grej. Birmingham är trots allt UK's andra stad, på ett ungefär i alla fall.

So long!

Det där med korridorer...

Imorse var spisen sådär tokäcklig igen. Jag aaaaantar att det är vår kära fröken Jättefransk bredvid som återigen glömt att städa. Hon suger för övrigt på att laga mat, hon bränner till och med pasta... Jag var i alla fall "tvungen" att skrubba spisen, för lets face it, jag hatar smuts. jag tackar min mamma för det, hon är rätt renlig av sig.
Menmen. Det är okej att ta hand om andras smuts när det är fredag, solen skiner och det verkar bli en allmänt behanglig dag.
Min all-time-hihg favoritlärare, han ajg har i filmkursen, han med långt böljande, lockigt grått hår, hade tydligen kommit på ett sätt att få folk (ett visst folk som alltid tjattrar) att sluta prata under kursen fröken Ingmar Bergman hade igår´; han går helt enkelt och sätter sig bredvid dem. Det är ju klockrent.

Nog om detta.
Nästa vecka kommer Andypandy hit för en kväll, det ska bli kul! Jag planerar redan vad jag ska ha på mig. Inte konstigt kanske eftersom jag har två nya klänningar och en kjol som aldrig är använda. (Jag är stolt ägare av dragkedjeklänningen från H&M, modell lila. Den är jättefin!)
Imrogon blir det med största sannolikhet shopping i Englands näst största stad (Birmingham, något vi inte alls trodde var möjligt), om vi inte bestämmer os att sightseea i Dudley förstå. Glass ute blir det nog var vi än är.

Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

En gammal internetvän åkte på utbytesstudier samtidigt som mig, men till ett helt annat ställe... Jag har läst hans inlägg och funderat på varför i hela värdlen jag valde att åka till Wolverhampton. Det är ju inte direkt exotiskt. De enda djuren jag får leka med är (de förmodligen pestsmittade) ekorrarna i parken, och inte har jag några vågor att surfa på heller.

Fast å andra sidan...
Jag har redan klappat tigrar. Dock inte lekt eftersom detta var fullvuxna bjässar som mest lekte hårdhänt med sig själva, emn ändå.
Jag gillar inte för varmt väder, eftersom man helst ska bada då, och det är jobbigt med baddräkt och sånt i största allmänhet.
Jag gillar tidiga somrar och finfina vårar, och härliga höstar. Just nu är det runt 15 grader och sol här. Påskliljorna i parken står i full blom, fåglarna sjunger efter uppmärksamhet (även om de tystat lite mot för några veckor sedan då de var som galna) och ekorrarna festar på kvarglömda (tappade) popcorn (några fler som har vår och sommar i kroppen tror jag).
Jag gillar att bo i ett land med världens härligaste huvudstad, så är det bara!

  
  
Piccadilly Circus, London Eye, Big Ben och Houses of Parliment
Irländsk ölprovning, Tower Bridge, Camden market

Du är svensk va?

Man blir lite dum i huvudet av att bo utomlands:
"Åh Torbjörn Tennsjö! Det vet jag inte vem det är, men han låter svensk..."
Avdelning: Ingmar Bergman har hjärnsläpp.



I London fick vi för övrigt frågan om vi var lesbiska eller indie, eftersom vi hade skinny jeans på oss. Jag ville skrika indie av hela mitt hjärta, men dels är jag inte så mycket indie som H&M-freak, dels ville jag av någon anledning hålla min sexualitet hemlig...
Men erkänn, de är bra konstiga de där engelsmännen!

Sött&salt

Dagen idag - ett liv i England, skulle man kunna säga om man känner sig på farbror Melker-humör (och när gör man INTE det, ärligt talat?).
Vi, jag och fröken J som vanligt, började dagen med en ordentlig frukost på BH's (förkortning för Brittish Homes om jag inte missminner mig), nästan en full English fry-up (vi bytte ut lite saker mot lite andra, så vi missade bönor och korv, bland annat, men det gör ju inte så mycket). Tydligen har det gjort en undersökning där man (vem? who knows!) frågade folk (de engelska pressuamably) vilken frukost de trodde var onyttigast; en full English breakfast eller en latte&muffins. Lätt den engleska, svarade de flesta. Men tji fick de, latten och muffisen var tydligen värre. I alla fall, en sådan frukost står mans ig tydligen på hela dagen, för någon lunch orkade vi då rakt inte med...

 

Sedan var det dags! Vi tog oss till IKEA. Det var faktiskt lite krångligt. The tram, som det ju så käckt heter, det lärde jag mig minsann under Engelska I..., tog oss bara en bit, sen fick vi vackert gå i halvskumma staden Wednesbury (de har nog färre turister än Hallsberg gissar jag på) för att komma till bussen som skulle ta oss dit. Efter lite tvekan hoppade vi på en buss som det faktiskt stod IKEA på, och den visade sig trevligt nog vara någon slags pensionärsbuss (tänk mjuka linjen) som åkte genom alla bostadsområden den kunde hitta. Busschaffisen var en av de trevligare chaffisar jag någonsin träffat, men det kryllar ju som sagt av sådan här i England.
Det var mycket flott att få se ett IKEA utomlands, nu kan jag pricka det av listan, även om det var lite skumt då de hade böcker i bokhyllorna som hette saker som "Sexualitet och Öde" och andra titlar från det glada sjuttiotalet. Vi köpte en massa finfina grejer till rummet; billiga lampor (varsin + en till New New), glas, filt (jag), ljus och en (ny) stekpanna (jag). Vi kollade noga in matavdelningen, men kände att vi klarade oss utan punshrullar, knäckebröd och kaviar (även om jag sa att jag skulle köpa det - men ärligt, hur ofta äter jag det hemma?). Kort tog vi i alla fall!

  

Man blir sjuuukt trött av äventyr som att åka tram, försöka hitta rätt buss och gå på ett brittiskt IKEA, så vi avslutade eftermiddagen med en latte på BH's. Det är ju som hemma, så där tog jag då inge kort.
På vägen hem mötte vi Arlabilen, och jag vinkade glatt (innombords, såklart).

Jag var i parken en sväng och sprang, det var segt idag och jag hoppas det var den här svackan man ska komma in i innan allt blir så mycket bättre. Eller också var det IKEA som drog musten ur mig.
Ikväll blir det i alla fall engelsk (brittisk?) paj och Manstrokewoman, vi får ju inte bli för svenska här inte.

Hemlis

Det inlägget nyss skrev jag igår, tänkte posta imorse, och redigerade idag.
Därför glömde jag en sak.
Är det svårt att klippa sitt eget hår? Jag menar, jag har ju till och med köpt värsta klippsetet från Poundworld (lika med det kostade ett pund, fast jag fick bara £2 växel på en femma när jag handlade två saker så faen vet om det inte kostade hela £2, vi kan ju låtasas det i alla fall).
En viktig fråga såhär en fredagseftermiddag, då jag som vanligt borde plugga...

Nästa vecka vid denna tiden sitter vi på en buss till London. Det ska bli himla trevligt tycker jag.


Sånt jag vill ha men som känns krångliga att hitta i England:

- Grillad kycklig. Visst, det finns säkert, men hur kul är det att äta en sådan själv?
- Komedier på TV som jag kan titta på närsomhelst.
- Mer plats, jag får snart kalustrofobi i mitt 10kvm stora rum... (Om det ens är 10kvm vet jag inte...)

Längt

Vissa saker längtar jag extra mycket efter, vissa saker ger mig ett längt i hela kroppen som gör att jag nästan nästan svimmar.
Topp Fem:
* En riktig tvättmaskin, för de här i studentområdena i England tvättar baskemej inte rent.
* Bra toaletter, för ofta är det sjukt dåligt tryck i de här, eller också går det inte att spola alls.
* Frukt- och görnsaksavedelningen på valfri mataffär, för här är de kassa på det.
* Kranar som inte är delade i varm- och kallvatten, en kran ska det vara, inte två som här!
* Ett stort kylskåp och en stor frys, eller i alla fall inte två små som man måste dela med fem andra...

Det finns bra saker här också, men ibland längtar jag hem. Speciellt när jag spiller choklad på nya vita tröjan...

Coolest in Britain?

Okej, det blir lite resande på måndag, till Manchester närmare bestämt.
Vi vet inte riktigt vad vi ska göra där, men enligt en källa på nätet (ha!) så är Manchester faktiskt "the city...widely recognised as the coolest in Britain", så det ska nog ordna sig! Helt enkelt, "if you've never been to Manchester, you don't know what you're missing", och vi tänker då inte missa det, hur töntig sloganen än är!
 
Vi firar med bio. Men innan det, myths in cinema.

Självutlämning

Jag börjar få myror i brallan, jag börjar bli rastlös och ressugen. Inga lånresor! Inga rosabussarnaisydamerikaitvåsmåmånader eller nån slags backpacking i sydostasien (det kommer inte att hända!), utan mer enweekendiliverpool-ressugen. Jag vill se mer av England nu när jag är här! Och jag jämför mig som vanligt med ALLA andra. "Alla" andra har varit i Dublin, London (minst två gånger), Sussex och Bath.
Nu är inte det sant i och för sig. Det är fyra olika människor/grupper som varit på de där ställena. Men som vanligt bryr sig inte min hjärna om det, utan den klurar på hur den och kroppen ska komma ifatt.
Jag har bara varit i Birmingham. Det var väl okej, men nu vill jag åka längre, svårare, roligare, unikare.
Ställen: Liverpool, Manchester, Swansea (ha! trumfkort!), någon ort i the lake district, London (ounikt men ett måste) och typ York.
Wish me luck!

PS. Imorgon kommer herr C. Jag kan inte tro att det är sant! Jag funderar på att sätta mig i ett hörn och blunda och bara vänta... Fast tiden går nog fortare om jag försöker plugga, tar en joggingtur i det vackra vädret, läser lite till, går på stan, handlar och går på bio. Jag tror jag ska göra det, istället för att sitta i ett hörn. Men det betyder inte att jag inte kan vänta! Jag längtar ihjäl mig efter min sagoprins. DS.

Spring

Jag fryser och önskar det blev vår.
Jag shoppar och önskar det blev vår.
Jag har myror i kroppen och önskar det blev vår.

Idag var vi på Primark och fyndade, som vanligt. Fröken J köpte 5 tröjor för £14 (basic, men det var ju det hon ville ha) och Vera storhandlade solglajjor för hela ett pund, något hon fnissade åt när hon med stora franska gester berättade att hennes senaste solglasögon kostade 100€. 100€! Franska människor köper tydligen dyra grejor, no snack om saken.
Jag köpte i alla fall en efterlängtad klänning (myckert fin, mycket mysig), en vit tröja och ett par röda solglasögon som får mig att fundera på nittohundranittionånting. Bilder på mig och min klänning kommer när den nya datorn är här. (Den kommer på söndag, samtidigt som herr C, hur ska jag kunna vänta?!)
Nu ska vi äta pannkakor, om jag orkar ta mig från rummet detvillsäga...

Bergochdalvana

Idag har jag:
Lyssnat på ännu en föreläsning om vilka sidor som är bra och vilka som är dåliga.
Handlat superbilliga solbrillor fast solen är långt borta.
Skickat grattiskramar till min käre herr S både via sms och tanke.
Hämtat tjusig sjal från bästa fröken J.
Läst (i) en bra och en dålig bok.
Blivit hyper på kaffe (det var läääängesen I tell ya).
Gråtit.
Velat boka biljetter hem.
Druckit cider utan kolsyra.
Sminkat mig för utgång.

Snart ska vi gå ut och dricka drinkar för £1.20.
Wish me luck.

Folket i landet bredvid

Fler analyser av England kommer med största sannolikhet att komma, vi upptäcker märkliga saker varje dag.
Men det gör ingenting, jag älskar ändå det här folket, trots att de lever lite isolerat på en ö där högertrafik och fibrer ännu inte är uppfunna.
För de älskar ju mig! Eller, de är i alla fall ett väldigt trevligt folk som gärna kallar varandra (och mig förstås) för love, sweetheart och dear. I kassan i mataffären, när man ska betala räkningar, städerskan, kafépersonalen (i alla fall de på BH's), och så vidare och så vidare... Det är väldigt trevligt, trots att det mest är artigt, men det låter liksom extra artigt.

Nog om detta för nu.
Min favoritfilm genom alla tider (typ i alla fall) får en uppföljare! I like! Jag brukar slökolla på Grabben i graven bredvid lite nu&då; när jag är glad, ledsen, när jag är pågång eller vill varva ner. Denna kan ju inte bli lika bra, men ändå. Jag ska då se Tjejen i graven bredvid, och kan bara hoppas att Elisabet&Michael vill vara mina favoriter igen. Man kanske skulle ta och mejla dem...

Kulturchock 2.0

Att engelsmännen äter väldigt annorlunda än resten av Europa har vi ju redan listat ut, men det är inte det enda som skiljer dem åt från oss andra normala europeer.
De lever nämligen på medeltiden. (Det är säkert!)
Det kan såklart verka skrämmande, men lugn bara lung! När man väl listat ut en del konstiga saker med deras samhälle så går det mesta ganska bra, man (jag) kan till och med uppskatta den spännande kulturen!

Varför medeltiden?
1.
Det kör på fel sida vägen. Fortfarande! Vi andra normala europeer övergav det dr någon gång runt 1950. (De har dock några partners in crime, till exempel Australien och Hongkong, men de är ju rätt skumma de också.)
2. De har världens mest unika eluttag. Inget annat land har såna, om om något annat land har såna, så är det också ett ensamt och konstigt land. Man behöver inte bara komma ihåg att ha tre pinnar på sin kontakt, man måste komma ihåg att slå på eluttaget också på den lilla lilla strömbrytaren. Mycket märkligt.
3. De har heltäckningsmattor nästan överallt.Till och med i välanvända budgetstudentrum från 1971.
4. De har inte kommit på det där med interneträkningar sådär jättebra än, utan vill man betala något får man vackert gå till en kassa och prata med en vänlig dam bakom en lucka.
5. De har ungefär en miljard olika sorters mynt. 1p, 2p, 5p, 10p, 20p, 50p, £1 och £2. (Okej, det är bara åtta, men jag kan ha glömt nån!) Jag kan ge dem att pundet är värt mer än kronan (£1 = 12,44SEK räknar vi på i dagsläget), men hey, inte har Sverige (som ju envisas med massa andra konstigheter) 12 öringar och 25 kronor! Andra länder kanske har massa mynt också, men jag tror bannemej att United Kingdom tar priset. 


    


Krånglig vänstertrafik med extra mycket rondeller, engelska eluttag, mitt gamla äckelrum med äckelmatta, min nya dator symboliserar engelsmännens dåliga internetkoll, mynt och lite sedlar.

Jag läste en fundering någonstans (i samband med bilderna på kokorondellerna tror jag) i stil med "jag förstår varför Gud valde att sätta dem på en egen ö". Word.


Kungen är död

Vi leker en lek här i England, en gissningslek för att vara exakt. Gissa vad som gör engelsmännen tjocka, heter den. Vi har gissat på många saker nu, och fler lär det bli!
Först kan man tro att det är fish&chips som är boven i dramat. Vi börjar tvivla. Det finns andra, mer betydande saker tror vi!
Till exempel är grönsaksavdelning på Maxi/Citygross-stora Asda inte större än den på ICA Allé i Hallsberg. Det finns överlag mer sött&fett att få tag på, än det finns vitamin&fiberrrikt.
Kakaavdelning på stora butiken Asda är tre nästintill kilometerlånga hyllor. Och då är inte de frysta eller kylskåpskalla bakverken inkluderade. Allt som allt tar kak(kakor, bullar, tårtor osv)avdelning upp ungefär en fjärdedel av butiken (som också innehåller kläder om någon undrar).
Chips, eller crisps som vi ju så käckt säger här (engelsmännen är ju i störta allmänhet bakochfram; väntertraffik, miles och pound-räkning talar väl för sig självt), är inget snacks som man äter på lördagar till Melodifestivalen, det är ett mellanmål, alternativt lunch helt och hållet.
Crispsen kan man köpa i 32 pack. (Vi talar dock om 25gramsstora påsar, men det är ju nästan lättare att köpa såndana och tokäta än att köpa en vanlig hederlig 200grammare...)
Det finns en miljard olika färdigtårtor och pajer att köpa, både färska (med sjukt mycket konserveringsmedel tror vi) och frysta. De är så billiga att jag lätt förstår att de kan spontanäta dem lite nu och då.
Frukt och grönskaker köpes helst färdigförpackat och färdigskivat. Det är inte så smaskigt för svenska smaklökar (inte heller för ryska, franska, taiwanesiska eller polska har vi upptäckt), och dessuotm är det dyrt.
Många yoghurtsorter är mer som godis än yoghurt, och i alla fall jag misstänker att de tillsätter bra mycket mer socker i sina yoghurtar än vi. Fil finns inte alls, något jag efter tre veckor börjar sakna något oändligt...

Så långt har vi kommit i gissningsleken so far. Nästa vecka fortsätter vi, men rör oss utanför Asda och hamnar på stan. Läs gärna då, och fundera under tiden på vilken lunch som gör engelsmännen tjockast:
A. Sausage pasty från Gregg's?
B. Jättemuffin med extrastor latte från Starbucks?
C. Färdigpackad trekantsmacka med crisps från valfritt matställe (såsom den lilla tidiningsdelen innan Asda)?

På återseende!

Nyare inlägg
RSS 2.0