Fröken Wallenlöv

Jag letar bland gamla papper, gamla ord och olika texter och hittade ett gammalt blogginlägg (på words). Jag skrev att jag drömde om framtida parmiddagar för oss alla, i ett stort hus någonstans kanske i närheten av Göteborg, på Närkeslätten eller varför inte den andra slätten vid en stor domkyrka? Men mest önskade jag att det skulle vara i ett sånt där vindpinat vitt hus på en skärgårdsdoktornö. Tänk er; vi alla, tolv skulle vi vara, i ett stort hus en hel helg, eller i alla fall en sån där perfekt kväll som man alltid bär med sig. En kväll som börjar med spotify-och-vin-matlagning i jätteköket (ute regnar det, därför eldar vi en miljon värmeljus), fortsätter med mat i mängder, maränger och glass och hemmagjord chokladsås till efterrätt, sedan en hel massa vin, onödiga drinkar, prat som övergår till glada rop och dans om man vill. Kvällen vill aldrig sluta, så därför somnar vi sådär som vi gjorde en gång i Josses och Stefans säng; alla tillsammans.

Vi är inte där än. Alla har inte hittat sin plats i världen än, så än vet vi inte vart det där huset kommer ligga.
Men. Vi har ett matbord för tolv och sovplats för hur många som helst. Nu fattas bara regnet, ljusen och ni.