Fröken Wallenlöv

Eventuellt blev det bättre efter ganska lång sovning i soffan, soppa och en smula lakrits blev det något bättre. Jag får helt enkelt ta att jag inte är världens bästa mentor just nu, att jag inte har full koll och inte kan hjälpa elever med alla deras, well, sociala grejer. Men det är tungt. Det är svintungt såhär den första tiden innan man har koll på mentorsrollen.

Men så ibland, ibland gör eleverna små grejer som inte känns som så mycket, men som sådär i efterhand värmer och piggar upp. En tjej stannade kvar efter lektionen för att skriva klart uppgiften, några grabbar stannade kvar för att prata om liv efter döden, spöken, bloggar och smileysar. Dessutom funderade en annan grupp elever på om jag är en gråtare, och hur man kan få en lärare att gråta (på ett bra sätt såklart). Jag fick dessutom den muslimska trosbekännelsen bara sådär, vilket naturligtvis livar upp vilken dag som helst.

Vad blir slutsatsen? Jag kanske överlever imorgon också, och kanske, kanske ungefär resten av mitt liv också.


Eventuellt piggar denne man också upp mitt liv.