Sommardöden
Igår kom det första sköna regent för sommaren. Det var kvavt och varmt och hett och stillastående innan, men sen öppnade sig himlen sådär som himlen (himlar?) ibland gör. Och allt jag tänkte på var regnet som äntligen kommer i slutet av Lejonkungen. Det där regnet som gör att allt blir grönt igen, att allt kommer tillbaka igen. Och så tänker jag att det är det finaste regnet, även om jag ju älskar höstregn också.
Fast egentligen vet jag ju inte. Jag har aldrig varit där, där när regnet faktiskt gör allt grönt igen. Sverige blir sällan så uttorkat, det blir bara...lite mindre grönt, möjligen. Så kanske kanske hör jag bäst hemma där långt borta, där regnen faktiskt är efterlängtade.
Varför, oh varför, har jag snöat in på en plats jag aldrig varit på?
Hur kan man längta så till nånstans där man aldrig varit?
Jag får liksom ingen ordning på mina tankar.
(Eftersom jag fortfarande inte har några bilder från valdfritt afrikanskt land så blir det ingen bild i det här inlägget, men bildgoogla gärna Lejonkungen så kanske ni fattar hur jag tänker.)
Fast egentligen vet jag ju inte. Jag har aldrig varit där, där när regnet faktiskt gör allt grönt igen. Sverige blir sällan så uttorkat, det blir bara...lite mindre grönt, möjligen. Så kanske kanske hör jag bäst hemma där långt borta, där regnen faktiskt är efterlängtade.
Varför, oh varför, har jag snöat in på en plats jag aldrig varit på?
Hur kan man längta så till nånstans där man aldrig varit?
Jag får liksom ingen ordning på mina tankar.
(Eftersom jag fortfarande inte har några bilder från valdfritt afrikanskt land så blir det ingen bild i det här inlägget, men bildgoogla gärna Lejonkungen så kanske ni fattar hur jag tänker.)
Kommentarer
Trackback
