Tankar om Skottland

Edinburgh var fint, ungefär så fint som jag mindes det. (Men OJ vad vi saknade vår lille hund!)
Allt var bra; vädret, maten, gatorna, husen, människorna. Det enda som saknades i just Edinburgh, men som fanns i Glasgow, var Primark. Det är på gång i alla fall (det blev vi påminda om varje gång vi gick till frukosten på BH's), de har valt ut en JÄTTElokal och slängt upp en tjusig reklamgrejs för butiken. Surt. Men som tur var lyckades vi alltså ta tåget till Glasgow för att rensa deras två Primarks på godbitarna.

Men.
England i mitt hjärta.
Helt plötsligt har fula sunkengland, särskilt the Midlands, gått om vackra Skottland. Jag kan inte hjälpa det. Det är något visst med England, något de andra delarna av the UK inte verkar ha. Nu har jag ju inte varit på Irland än, men om det är lika fint som Wales och Skottland så kommer England fortfarande vara favprit. För jag ska alltid vara kärringen mot strömmen och tycka mest om det ingen annan tycker mest oss. Därför älskar jag den där mellanbiten av England där de pratar som grottmänniskor, lever för sin fotboll och inte har några severärdheter förutom ett gammalt träd i nån skog där ett gäng rövare en gång levde. Typ.


I Sherwoodskogen påsken 2009

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0