Oskar
När jag är sjuk längtar jag alltid efter samma sak. Eller sak och sak, katt, snarare.
Vi fick Oskar när jag var sju år, och han dog 2005, nästan tretton år gammal. Under de tretton åren var han min största tröst, han var den jag vände mig till. Inte för att han var speciellt bra på att komma med tröstande ord, men han lyssnade alltid och kramades precis så länge jag behövde.
Hans sista dag satt jag med honom och försökte lyssna på honom, och göra alla de små saker jag visste att han älskade. Det är fortfarande ledsamt att tänka på den dagen.
Kanske är det för honom jag egentligen är mer en kattmänniska än en hundmänniska, innerst inne, trots att jag under mina första fem år tröstades av en annan, mycket större, lurvig kompis.
Oskar finns såklart alltid med mig, trots att han nu vilar i utkanten av mammas och pappas tomt. Hoppas de aldrig flyttar ifrån Tallstigen, vi kan ju inte lämna honom ensam...
Jag önskar han var här nu.
Vi fick Oskar när jag var sju år, och han dog 2005, nästan tretton år gammal. Under de tretton åren var han min största tröst, han var den jag vände mig till. Inte för att han var speciellt bra på att komma med tröstande ord, men han lyssnade alltid och kramades precis så länge jag behövde.
Hans sista dag satt jag med honom och försökte lyssna på honom, och göra alla de små saker jag visste att han älskade. Det är fortfarande ledsamt att tänka på den dagen.
Kanske är det för honom jag egentligen är mer en kattmänniska än en hundmänniska, innerst inne, trots att jag under mina första fem år tröstades av en annan, mycket större, lurvig kompis.
Oskar finns såklart alltid med mig, trots att han nu vilar i utkanten av mammas och pappas tomt. Hoppas de aldrig flyttar ifrån Tallstigen, vi kan ju inte lämna honom ensam...
Jag önskar han var här nu.
Kommentarer
Trackback
