Ofta!
Jag hatar att inte veta hur jag känner. Jag är en känslomänniska av stora mått, i alla fall om jag frågar mig själv. Jag är en känslokontrollant (känslotant), i alla fall kontrollerar jag mig själv väldigt ofta. Vad känner jag? Varför? Hur länge? När kan det sluta? Jag hatar att inte ha koll på hur jag tycker, tänker känner. Det, om något ger mig ångest.
Nu var det längesen demonerna var här, och nu vet jag inte om de är tillbaka.
Jag vet inte.
Jag hatar det.
Det känns liksom som om jag borde ha ångest för dålig moral, för att jag bara hänger på, låtsas. Men, ändå är ångesten inte där. Och jag irriterar mig.
Kanske är jag bara tillfälligt likgiltig? Jag vet inte vad jag vill eller behöver; just nu, imorgon, nästa vecka.
Kanske, kanske, är det bara jullov jag behöver. En jul med mycket snö och en hel bunt minusgrader.
Eller också ett test på att jag faktiskt är med i matchen...
Jag har inte ens varit i närheten av åttatimmarom dagen fyrtiotimmariveckan den här veckan. Jag hatar det.
Är det över nu?
Nu var det längesen demonerna var här, och nu vet jag inte om de är tillbaka.
Jag vet inte.
Jag hatar det.
Det känns liksom som om jag borde ha ångest för dålig moral, för att jag bara hänger på, låtsas. Men, ändå är ångesten inte där. Och jag irriterar mig.
Kanske är jag bara tillfälligt likgiltig? Jag vet inte vad jag vill eller behöver; just nu, imorgon, nästa vecka.
Kanske, kanske, är det bara jullov jag behöver. En jul med mycket snö och en hel bunt minusgrader.
Eller också ett test på att jag faktiskt är med i matchen...
Jag har inte ens varit i närheten av åttatimmarom dagen fyrtiotimmariveckan den här veckan. Jag hatar det.
Är det över nu?
Kommentarer
Trackback
