En självgod klapp på axeln

Eftersom jag nu är klar med uppgiften till imorgon och straxt ska påbörja uppgiften/rna till fredag och måndag tog jag mig en bloggstund. Det förtjänar man om man är så duktig som jag.
Men, det kommer med all sannolikhet att slå tillbaka till mig. Om någon vecka eller så komme rjag säkerligen inte ha tid för något annat än att göra uppgifter. Jag har hört att det är så, tack kusin C och fröken A! Det känns tungt, men det underlättar att att veta hur landet ligger.
(Det blir i alla fall lätt 40 timmar denna vecka, jag är nog redan uppe i 18, minst. Minus den timmen idag, med den blir det 19. På en höft sådär.)

I överigt längtar jag efter Filip. Han känns liksom mer och mer som en vän faktiskt. Det var längesen jag träffade hans mamma också, hon är en trevlig prick hon med.



Ibland önskar jag att jag var lite mer cyniskt rolig, som denne grabb, men jag nöjer mig med att vara...jag. Änsålänge. Tills jag gått en kurs, tror jag bestämt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0