Fröken Wallenlöv

Dagens outfit är som vanligt omatchad, det är så jag trivs bäst. Och kanske gör det ingeting? Inte just nu, inte just den här hösten, då alla tveksamheter och otydliga tankar får vänta. För vet ni? Skolan tar tid nu; tankarna kretsar enbart hur snårigt det engelska språket kan vara, och hur jobbigt det kan vara att vara författare och skriva krånglig böcker som stackars högskolestuderande måste älta igenom.
Ibland vill jag bara ha en paus, men inser att jag hinner egentligen inte. De pauser jag tar ska gå åt till värdefulla saker, som att lyfta saker i en lokal enbart gjort för lyftning, äta popcorn och se (helst tecknad) film med en viss fröken M, eller kanske läsa igenom kommentarer från snälla fröken T (för att sedan hasta till hennes blogg och se om där finns något spännande att snickesnacka om).

Just nu blir det till att ka ner till den-där-lokalen, innan jag avslutar tjafset om språk i media och påbörjar den andra uppgiften i litteraturkursen.
Men först, det bästa av två världar:



Robert Gustafsson som Jonas Gardell, gudvetnär.