Knas!

Det är så konstigt att vem man än är så vill man alltid, eller i alla fall ibland, vara någon annan. Kanske inte helt och hållet, men en liten bit.
En liten bit en annan.

(Fast idag skulle en liten bit achebeboll gå ner utan besvär också.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0