Ihopkopplade
Ibland snurrar världen bra konstigt.
Jag pratade med mina två bästa flickor idag, fem minuter med varje (det var allt vi hann, inte allt vi ville), och vi upptäckte en skrämmande sak - alla tre kände likadant. Ett oförklarlig trötthet, som om någon snott en stor bit av vår energikaka liksom. Och då är vi på tre ganska olika håll. Det känns märkligt. Men kanske är det bara hösten, plugget eller längtan efter att Någonting ska hända.
Eller också vill Universum bara visa att vi faktiskt hör ihop. Fortfarande.
Jag vet inte vad jag tror, men på något sätt hoppas jag såklart på det sista.
Om lite mer än en liten vecka får jag ha dem i min närhet igen.
Tjoo för det!
Vi! Och lita på att det blir fler sånahära nästa gång i -köping!
Jag pratade med mina två bästa flickor idag, fem minuter med varje (det var allt vi hann, inte allt vi ville), och vi upptäckte en skrämmande sak - alla tre kände likadant. Ett oförklarlig trötthet, som om någon snott en stor bit av vår energikaka liksom. Och då är vi på tre ganska olika håll. Det känns märkligt. Men kanske är det bara hösten, plugget eller längtan efter att Någonting ska hända.
Eller också vill Universum bara visa att vi faktiskt hör ihop. Fortfarande.
Jag vet inte vad jag tror, men på något sätt hoppas jag såklart på det sista.
Om lite mer än en liten vecka får jag ha dem i min närhet igen.
Tjoo för det!
Vi! Och lita på att det blir fler sånahära nästa gång i -köping!
Kommentarer
Postat av: C
Det är hösten som gör en trött. Hösten är mörkrets, depresionens och självmordens årstid iaf dagar som denna.
Trackback
