Överlevare

Ja. Jag överlevde. Trots sjukan och ventileringen, som faktiskt är en historia för sig. Herr Mora lyckades sätta dit herr Stöddignalle på mer än ett sätt, med hjälp av fler missanpassade emedan och tillyttemera visso. Ett egetsnickrat blottgöra hade även smugit sig in och gjorde texten till ren (akademisk - my ass!) smörja. Jag klarade mig bättre men ska visst ändra lite. Snart. Snart, jag ska bara.



"Efteråt drack de kaffe och åt tårta. Björck hade i sitt tacktal önskat sin efterträdare lycka till. Det var en kvinna som hette Lisa Holgersson och närmast kom från ett av de större polisdistriken i Småland. Hon skulle tillträda efter sommaren. Tills vidare var Hansson ställföreträdande polischef i Ystad. När ceremonin var över och Wallander hade återvänt till sitt rum knackade Martinsson på hans halvöppna dörr."
Henning Mankell (1995) , Villospår (s 27). Stockholm: Ordfront.

Visst, jag hade nog allt rät. Men kanske beror det mer på att jag varje sommar, runt midsommar, läser den boken mer än att mitt minne är särskilt extraordinärt.
Jag har just läst klart Kinesen. Som vanligt är en bok av herr Mankell något utöver en vanlig bra bok. Den ger mig alltid en annan syn på saker och ting. Varför Kina är som det är, varför familjen är viktigast, hur man som ensam människa kan påverka. Jag läste största delen av den i söndags och måndags, sedan fick de sista sidorna tas varligt igår och idag. Allt för att förlänga njutandet.

Om jag finge backa i tiden skulle jag göra ett projektarbete om herr Mankell. Tanken fanns, men jag visste inte vad eller hur. Kanske hur man blir en bra författare? Hur man följer sina ideal och skiver om det? Vad vet jag, jag vet bara att han bannemej är min idol. All time high.



Nu ska jag rätta mig själv. Och hoppas på att stronge herr R inte fastnade i Norge allt på grund av ett svamligt telefonsamtal.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0