Hua.

Sommaren är nära, men ändå så avlägsen.
Jag är trött, utmattad, utlakad, uttänjd och helt slut. Jag vill bara lägga mig ner och sova till sommarlovet äntligen börjar.
Jag orkar inte mer.
Men jag måste. Två dagar. Det är allt, det ska gå, såklart. Om inte för min skull så för deras.
Bäst att försöka få ur den sista energin på cykeln. Kanske hjälper det. Kanske är det bara kaffe som hjälper nu, att gå på koffein den här sista tiden.
Och. Drömma om en bild som ska definiera mig ännu lite till, en bild som ska sällskapa min panter som tveksamt ser sig över axeln. Jag behöver mer styrka, och lite visdomsord till mig själv, ta det mycket långsamt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0