Tvivel

Jag vet ingenting längre. Världen är, som hönan ju sade, verkligen upp och ner.
Jag tvivlar. På min utbildning men mest på mig själv.
Jag passar inte in, och den värld jag försöker slå mig in i vill nog inte ha mig där. Aboslut inte.

Men. Jag får ta mig i kragen och överleva våren. Sen får vi se. Det enklaste vore såklart en solklar väg ut; ett U i kursen som betyder ALLT. Ett totalt misslyckande. Men hur överlever man något sådant? Hur överlever JAG något sådant? Jag med mina många bräckliga kilon under en skör glashud?
Jag säger som fröken A; jag längtar till sommaren, vill bara att våren ska vara till ända.
Det är den 30:e januari och mitt liv känns som det just ska sluta. Precis som den här ruttna månaden.

(Varför jag skriver allt detta här?
Jag har inget papper som är torrt nog, och jag vill inte ha någon som helst respons i telefon.
"Allt blir bra, du är ju så duktigt."
Jag vill bara sörja att allt är fel.
Ifred-)

Kommentarer
Postat av: Linda

Jag förstår PRECIS hur du känner det. vissa ord vill man inte höra ibland men ändå får man höra dom... för oftast vet vi ju att det faktiskt bli bättre.
även om det just nu inte överhuvudtaget kan bli bättre, alltså just för stunden. man vill bara ligga ner å gråta skrika å Tycka synd om sig själv.

Stor kram till dig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0