Fröken Wallenlöv

Just det.
LÅÅÅÅÅÅNGSAAAAAMT.

Den nittonde januari är det alltså dax för min allra första omtenta. Hua. Men, det var ju faktiskt Thailands fel, inte min hjärnans motivation. Så det känns bra, så bra det bara kan kännas.
Och den 21a börjar minsann LIVET PÅ ALLVAR. Hualigen.
Jag kommer känna mig borttappad bland alla pretentiösa blivande rättande svenskmagistrar. Jag som tar allt lite som en dans, som Tony Rikardsson kommer ta dancen ikväll. Han med de bra vänstersvängarna ni vet?
Meeeen det blir säkert så bra så bra!

Jag känner att orden skockar sig i fingrarna, de har inte alls lust att åka ut på tangetbordet och ut i cyberrymden. Så jag lär nog avsluta, redan...
Om jag bara hade Internet hemma. Det är svårt att få till kitchiga meningar när tre gäng högljudda uppsatsskrivare omringar mig.

Jag ska nog surfa in på hederliga gamla sf.se och se om en film kan ta orden ur mig ikväll. Tillsammans med lurige farbror C.
Och i helgen hoppas jag att vi kan sjunga orden ur oss i SingStar. Med fröken CK, och kanske till och med Syster Jojo.
Hoppas Hoppas.

Facebook också kanske?

Vi höres.