Fröken Wallenlöv

Jag saknar min ordlek en smula!
Ibland är jag bra på det, ibland inte.
Tydligen har den stillat sig under mina bloggfria månader. Illa. Jag får se till att träna upp den. Läsa mycket och sådär.
Jag sjönk ner rätt djupt i Doktor Glas-träsket ett tag, och när tillfälle ges ska jag skriva ner några minnesvärd ord ur den här, så jag alltid kommer ihåg varför Hjalmar Söderberg är så bra! (Läs Den allvarsamma leken. Mmmm...)
Annars är det dåligt med bokläsningen. Kanske har jag trillat ur det lite. Kanske var det en tonårsgrej. Vem vet?
Men. Jag drömmer i alla fall om Harry Potter. Det känns väldigt utvecklande. (Ironi)

Man kanske skulle ta och sadla om. Och bli pjäsförfattare? Man får i alla fall skriva lustigt.
Utdrag:
Ridå upp.
Ljus.
En scen. På scenen en stol och ett bord. I bakgrunden en bokhylla och en golvlampa. På bordet en mobiltelefon. Telefonen börjar vibrera och sedan spela en hög och entoning signal.
En man kommer inrusande från vänster av scenen. Han är klädd i mörk trenchcoat och hatt. Klackarna ljuder mot golvet, som om han springer med tungt hjärta. Han kastar sig mot telefonen.
Mannen (högt): Vad gäller det? (tystnad, mannen lyssnar) Idag? Ni är vansinnig! Jag trodde det gällde först om en vecka! (tystnad igen) Jaha jaha, då är det väl som det är. Jag skyndar mig! Var det 30 000 vi sa? Oblandat? Tack. Bra. Hej.
Mannen lägger ner mobilen i trenchcoatens ena ytterficka och rusar sedan av scenen.
Ridå.

Sedan vet jag inte mer. Det kanske kommer en annan gång.
Det är väldigt skojigt att skriva scenanvisningar, men jag måste ta mig ner på apoteket nu. Det har väntat alldelse för länge!