Fröken Wallenlöv

Varför har alla sådan ångest över att ha ångest?
Den kommer alltid finnas där, det är inget man blir av med så lätt gott folk!

Jag börjar sannerligen tro att Kirkegaard, Sartre  och de andra (ja ja jag är en nörd...) hade rätt; vi har ett val, vi har livet, och det kommer sannerligen alltid ge oss ångest.
Jag är en existentialist, ut i fingerspetsarna.

Men jag sover, vrider och vänder mig, i sköna lakan. Badass lakan om jag får säga det själv.

Välkomna ångesten, se den utveckla dig!
För ni vet väl; det som inte dödar härdar.


Och, att en Han med stort N faktiskt var kärlek vid tredje ögonkastet (något sådant var det väl enligt mina beräkningar?) är väl ingen överraskning. Jag träffade en viss herr the-love-of-my-life vid det allra första ögonkastet. Fast inte heller jag visste att han var SÅ rätt efter sisådär det tredje. Precis som föken A, som jag saknar tills det gör ont och jag påminner mig om att hon nog är nära, fast på helt andra sätt och vis.